Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Barnlöst SR

Pojken på bilden fotograferades som en illustration till det sista avsnittet av P1:s "Barnen". Foto: Micke Grönberg

Sveriges Radio lägger ner det unika programmet "Barnen" efter 15 år i tablån.

Gunilla Brodrej fruktar att barnperspektivet kommer att ersättas med föräldrakåserier.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Varje morgon strax före sju sänder P1 "Tankar för dagen". Avslutas med drömsk harpa och såsig flöjt. Många pratar om barn och föräldraskap och håller upp en imaginär skylt som säger: "Barn finns. Stäm till eftertanke." I går var det Navid Modiris tur. Han är kommunikatör och artist och beskrev en frukost med sin femåring. Hur fantasifullt och skojigt han hade pratat med henne. Hur dottern hade tittat på honom och skrattat. Efter fyra minuter kom poängen. Hon svarade. Barnet sa något!

Det var så märkvärdigt att Modiri kunde bygga ett helt litet kåseri kring detta. Han som "i sin naivitet hade trott att det var han som lärde henne något". Drömsk harpa. Såsig flöjt.

Samma dag sände P1 det absolut sista avsnittet av programmet "Barnen". Det startades av Ylva Mårtens och Johan Torstensson för 15 år sedan för att barn skulle få komma till tals. De var trötta på att det alltid var experter som skulle tala om för vuxna hur de skulle göra med barn. I podcasten "Ligga med Brodrej" (7/11 2013) berättar Mårtens att hon hade upptäckt att den bästa medicinen när det var kris hemma med de egna döttrarna, det var att lyssna på dem.

Hennes driv är och var att vuxna inte förstår barn. Att samhället är barnfientligt. Hur otroligt sällan barn kommer till tals i medierna om de inte är offer, exemplifierar problem eller representerar olika grupper. Det enda barnet jag såg på tv i går var en flicka på nyheterna som hade blivit utsatt för grooming. Hennes röst var av naturliga skäl förvrängd.

 

I det sista "Barnen"-programmet söker Ylva Mårtens upp Sonny, som hon intervjuade första gången för 13 år sedan, när han och hans bror hade blivit tvångsomhändertagna. De försökte fly från fosterhemmet, hem till sin pappa. Sedan gick det bara utför, med droger och allt. Det är hjärtskärande. Men det handlar inte bara om det. De pratar om intervjun som vi också får höra delar av. Sonny minns att han tyckte att det varit skönt att få prata fritt ur hjärtat, bli lyssnad på. Nu hör han en liten pojke som har tagit för mycket ansvar, och bär en stor sorg och inte riktigt berättar allt. Han önskar att han hade varit ännu mer ärlig, för då kanske han hade fått hjälp.

När jag hör Sonny, och Linnea, i ett annat avsnitt som inte vill duscha i skolan, eller Kajsa och Ramyar som pratar om valet mellan att läsa och spela, eller Jens-Antonio som inte tycker att han lär sig någonting i skolan, eller Tyra som har asperger eller barnen som väntar på asyl vet jag bestämt att jag inte vill höra ett enda "Tankar för dagen" till av vuxna som använder sina barn som accessoarer för ett mysigt kåseri. Poserar med sitt föräldraskap. Förfrämligar dem. Jag vill lyssna på barnen.

 

P1:s kanalansvariga Nina Glans, som lägger ner "Barnen" svarar i ett mejl att det är "viktigt att barns röster hörs i många olika typer av program och i nyhetssändningar, att barnperspektivet inte bara finns i nischade specialprogram".

Det kommer inte hända. Vad som finns är en massa nischade specialprogram med vuxenperspektiv.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!