Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

"Barnkalasen är vår tids statusmarkör"

"Barnkalas" låtsas vara en tipsig receptbok men visar upp den ouppnåeliga perfektion som endast experter kan skapa. Foto: Hanna Björkstedt
Tårtorna var lite annorlunda på 1990-talet. Men de funkade att sätta ljusen i. Foto: Privat
Expressen Kulturs Gunilla Brodrej. Foto: Ylwa Yngvesson

Vanliga barnkalas duger inte länge – nu tävlar föräldrarna om att överträffa varandra.

Gunilla Brodrej läser en bok som får henne att vilja tårta författaren.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Kalasbok

Sandra Boart och Hanna Björkstedt

Barnkalas: 50 bakverk och 10 kalasteman

Unga lava, 135 s.

 Det har kommit en ny bok som ökar på skuldbördan på redan pressade småbarnsföräldrar. Vanliga barnkalas duger nämligen inte längre. Säg hej till glasscakepops, häxhattscupcakes samt hembakade bubbelgumsmaskiner.

Hanna Björkstedts bilder till Sandra Boarts bakverk i "Barnkalas" skulle göra varje lifestylebloggare på Mama grön av avund. De strösslar med shabby chic-miljöer där flickor i tyllklänningar och pojkar klädda som sjökaptener, riddare och tyngdlyftare flankerar sötsakerna. Paus för traditionell genusanalys.

"Barnkalas" är ingenting för slackers som köper färdiga tårtbottnar och dukar med papperstallrikar. Den här volymen innehåller presentationer av lämpliga kalasteman samt steg för steg-guider till de mest fantastiska bakverk. För författaren tillika konditorn Sandra Boart fungerar boken även som en sorts påkostad portfolio på allt hon kan och säljer.

Jag undrar om den här höga barnkalasstandarden har blivit norm. När mina egna barn var små, på 1990-talet, hade konceptkalasen ännu inte nått våra kvarter i Stockholms södra förorter. De var dock i antågande och jag får erkänna ett och annat försök i den riktningen. Man gjorde ju nästan vad som helst för att hålla barnen, ibland en hel dagisgrupp, på gott humör. I synnerhet det egna barnet som i allmänhet var olyckligast över det antiklimax som ofta uppstod på denna dag av dagar.

 

LÄS MER: Fem minuter av grymhet

Barn gillar inte tårta

En gång ville den yngsta ha prinsesskalas, men då hade vi lagt så mycket krut på själva utklädningen att vi glömt att tänka på aktiviteter, vilket resulterade i att tio prinsessor och en sjörövare satt kring kalasbordet medan festföremålet resolut la upp riktlinjerna för samvaron. Alla var inte med på noterna.

Ytterligare en gång hade vi förlagt kalaset på Barnens underjordiska scen, en sagolik teatermiljö med underjordiska gångar på Södermalm i Stockholm. Vi hade till och med personal. Men då minns jag känslan av att födelsedagsbarnet själv liksom försvann i rekvisitan.

De flesta kalasen hade vi hemma. Vi använde faktiskt en tårtbok, men rätt olik den här, med ganska enkla recept på tårtor som såg ut som kaniner, paket, raketer eller ormar. För barnen var det en födelsedagspresent i sig att få bläddra igenom den med sina små fingrar och välja vilken jag skulle baka. Äta den var inte lika viktigt. Barn gillar i allmänhet inte tårta, men de måste få blåsa ut ljusen. Tårtans roll på ett barnkalas är att vara ljusstake. Det var chokladbollarna och några bunkar med glass i tre färger som var mest åtråvärda.

 

LÄS MER: Barn är inga ägodelar

Får lust att tårta henne

Så vad ska man ha Sandra Boarts barnkalasbok till? Vad är vitsen med att ägna dagar åt att skapa en tårta med dust och skimmer, formdyna, vinkelhake och tyllar som man aldrig ens har hört talas om och ingen unge rimligen kan uppskatta efter förtjänst. Vem har ens sinnesnärvaro att förbereda sockerdekorationer i förväg? (Får barn ens äta socker nuförtiden?) Man har på sin höjd en förmiddag på sig. Är det inte bättre att ställa sig och rulla chokladbollar tillsammans med barnen om man nu prompt vill ha hembakat? Men kanske är det inte ens meningen att man ska ställa sig i köket. Kanske ska den här boken som så många matprogram bara visa upp kökets ekvilibrister som underhållning. För att vi ska gapa.

Presentera den ouppnåeliga drömmen om det idealiska färgkoordinerade barnkalaset och de leende ungarna kring den kungliga våningstårtan. Var finns den här förljugna världen på riktigt? "Barnkalas" låtsas vara en tipsig receptbok men visar upp den ouppnåeliga perfektion som endast experter kan skapa. För som allt annat i samtiden kan vi inte ta ett steg utan att fråga en auktoritet om hur.

Allt är gjort i största välvilja och säkerligen med en stor kärlek till barn. Boart är en skicklig konditor. Ändå får jag lust att tårta henne.

 

Följ Expressen Kultur på Facebook. Där kan du kommentera våra texter.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!