Att skalda om sommarens fröjder, naturens nycker och djurens gärningar; det gör få så hellsingskt dansant som Lena Sjöberg, som också illustrerar och formger sina böcker. Hon skapar ur olika och ofta överraskande perspektiv: det kan vara barnets eller en vuxens, en liten fågels eller en icke definierbar insekts.
Det kvillras och kvittrar, spritter och sprätter så muntert. Men här finns också höststormar, mörker och död - "Räven kommer, lägger sig på lur. / Smyger tyst kring hönans bur." Och på nästa sida ser vi offret: "Agneta / i en hög med fjädrar låg / Vad som hände? / Ingen såg."
En överraskande liten utopi dyker upp precis efter en vacker, närapå psalmisk "Sommarvisa". Det är "Sång från en soptipp". Där flyter saker fritt och minnen driver "vind för våg".
Vi står på "paradisets bakgård" där ingen äger något och allting tillhör alla... om än förstås det ska förfalla, flagna, vissna och dö.
Innerlig björnkram
Lena Sjöbergs bilder är ljuvligt jordfärgade, smidigt stiliserade och trixar även de med perspektiv, ljus och skuggor.
Hon låter boken sluta med en verkligt innerlig björnkram - på föräldrabjörnens breda, beigegröna rygg finns dikten "Håll om mig", den bruna ungens tassar och hjässa skymtar, och bakom de två ett dovt grönt, kanske 20-talsinspirerat, tapetmönster.
Den versen, eller faktiskt hela boken, får mig att tänka på den utländska dikt som med över 2 000 tolkningar antas ligga i topp när det kommer till svenska översättningar. Nämligen Goethes "Über alla Gipfeln", även känd under namnet "Wandrers Nachtlied", här i Snoilskys översättning från 1901:
"Ingen trädtopp röres / I skog; / Knappt en suck som höres / Vinden drog. / Fågeln i bo / Tiger i sofvande lundar. / Snart, tro mig, stundar / Ock för dig ro."
"Göte var en stor pöt", som det heter. Ja, det är stor konst att få något så pass egentligen händelselöst både gripande och trösterikt. Den konsten behärskar även Lena Sjöberg.
Följ Expressen Litteratur och Kultur på Facebook - där kan du kommentera våra artiklar.