Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Barbro Lindgren: Jättehemligt, Världshemligt. Bladen brinner

Barbro Lindgren avslöjar hemligheter.
Foto: Foto: Ellinor Collin

Karin Olsson går på skattjakt i Barbro Lindgrens återutgivna uppväxtskildring.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Som flicka plöjde jag Barbro Lindgrens självbiografiska bok Jättehemligt mellan tio och trettio gånger. Jag minns inte så noga.

 Men jag minns att jag skrattade på samma ställen som jag gör nu. Och att jag får en klump i magen vid samma ord som då.

 Omläsningen liknar mest av allt en fantastisk skattjakt där man hittar kistan igen och igen. Allt finns kvar: underfundigheten, melankolin och humorn, klädd i en skenbart enkel prosa som går rakt in i hjärtat.

 Trots att min uppväxt skilde sig mycket från medelklassmiljön i Bromma som den dagboksskrivande Barbro formades av, kändes den Lindgrenska världen märkligt nära.

 Ingen har som hon lyckats beskriva tillvaron ur en tioårings perspektiv med samma djup och trovärdighet.

 Hennes unga jag leker lustfyllt med sin bästis Ingrid och en besinningslöst älskad tygdocka, men drabbas också av nedstämdhet: "I köksfönstren såg jag arga fula mammor som stod och skrek och stekte. Då ville jag bara gråta."

 Barbros depression tillhör det starkaste i sviten om tre böcker, som förutom Jättehemligt också består av Världshemligt och Bladen brinner.

 Vid åsynen av det "lilla och hopplösa" klassrummet där magistern maler om "kungshögar och rullstensåsar" mår hon dåligt. Likaså i ostaffären med den fräna lukten. Barbro måste genast gå ut och "titta på en tax".

 Taxen funderade jag mycket på. Det var drastiskt och därför roligt. De stora känslorna skingras av en kortbent hund. Fick man fnissa åt en sorgsen tjej som stirrar på en jycke?

 Jag kände att författaren tyckte att man fick det och att det också var meningen. 

 Kanske var det så, tänkte jag, att de stora tankarna ofta avbryts av vardagliga detaljer, vilket gör det lite lättare att leva.


Återutgivningen av trilogin är försedd med fotografier från Lindgrens eget album. Hon har dessutom skrivit ett nytt efterord till varje del. Det uppmuntrar till att läsa böckerna inte bara som speglingar av en flickas inre, utan också som ett tidsdokument över folkhemmets Sverige.


Mamman är hemmafru och föder fem barn. Ungarna rör sig fritt ute på ett sätt som skulle få curlingföräldrar att sopa sig fördärvade. Och fröken är flitigare med rödpennan i skrivhäftet än dagens lärarhögskola rekommenderar. Flickorna lär sig också i skolan att tvätta sig där nere för att det inte ska lukta "gammal räv".

 När Barbro som tonåring knappt begriper vad ett kondompaket är känns det som om barndomen sedan 50-talet måste ha krympt likt en feltvättad ulltröja.

 Även författaren känner att tiden har gått. I ett av efterorden förundras hon över att hon har passerat sjuttio år. Hon som känner sig så barnslig! Det är nog det som är hemligheten. Lindgren har aldrig tolkat det barnsliga som bara något naivt och tramsigt, utan kommit ihåg det allvarliga och sällsamma.

 Därför borde det vara straffbart att låsa in denna trilogi som "ungdomslitteratur". Nästa gång jag ger bort Jättehemligt ska det bli till en manlig vän i fyrtioårsåldern, pappa till en finurlig och egensinnig dotter. Inte helt olik den individualistiska Barbro Lindgren, som i sista boken blir alltmer klar över att hon vill bli författare.

 Hon skickar in manuskript till Rabén och Sjögren 1952 och får svar från en annan Lindgren, den ambitiösa förlagsredaktören Astrid som vid det laget själv hade skrivit flera Pippi Långstrump-böcker och Alla vi barn i Bullerbyn.

 Astrid Lindgren tackar nej, men tröstar den 15-åriga Barbro med att alla författare får sina första alster i retur. Den "unga författarinnan" får inte "tappa sugen".

 Råd från en mästare till en blivande.

FAKTA

BARBRO LINDGREN | Jättehemligt. Världshemligt. Bladen brinner | Karneval | Målgrupp 10 +