Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Bara privatspanarna trodde på honom

Biografen Grand på Sveavägen i Stockholm, dit Olof och Lisbeth Palme gick innan mordet.Foto: KARL MELANDER
Olof Palme.Foto: TONI SICA / STELLA PICTURES
Aron Lund.

Skandiamannen står i centrum för spekulationerna kring vem som dödade Olof Palme. 

Aron Lund granskar två böcker som prövar den ganska senkomna hypotesen.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

PALMEMORDET. I trettiofyra år har Sverige frågat vem som mördade statsminister Olof Palme, och på onsdag ska chefsåklagare Krister Petersson svara.

En misstänkt står i centrum för spekulationerna, i alla fall i medier: den så kallade ”Skandiamannen”. Själv sade han sig ha bevittnat mordets efterspel, men hans historia stämde illa med andras. Lögn? Polisen avfärdade Skandiamannen som en pratmakare och lät honom försvinna i utredningens gytter av motstridiga uppgifter. 

Privatspanaren Sven Anér och Olle Minell vid stalinistiska Proletären försökte under nittiotalet knyta det udda vittnet till en poliskonspiration, men annars var det rätt tyst. Först långt efter sin död år 2000 kom Skandiamannen att granskas på allvar.

Scenariot är ett slumpmord.

I ”Nationens fiende” (2016) intar Lars Larsson ett strikt brottsplatsperspektiv, utan att fiska efter motiv.

Scenariot är ett slumpmord. Gärningsmannen kliver händelsevis ut från Skandia med en laddad revolver när Palme promenerar förbi; strax är statsministern död. Därpå vidtar en märklig cirkus där mördaren först flyr runt kvarteret och sen anmäler sig som vittne, och resten är historia.

Så kan det ha gått till. Men även om Larsson visar att det var möjligt har han svårt att visa att det är troligt.

Bokens tyngsta argument är att Skandiamannen pekade ut vittnet LJ, som Larsson menar att bara mördaren såg. Källorna visar dock att den annars noggranne Larsson helt enkelt råkat ställa LJ på fel plats, och det tunga argumentet väger därför lätt.

Varför ska vi göra oss omaket med detta omständliga hypotesbygge när en enklare men trivialare förklaring står till buds?

Thomas Petterssons ”Den osannolika mördaren” (2018) klär Larssons faktaskelett i kött. Vi får ett löst men levande, ja rörande, porträtt av Skandiamannen. Det dyker upp pikanta detaljer, som att han kände en vapensamlare med en .357-revolver.

Efter en lovande start far ”Den osannolika mördaren” tyvärr ut i illa underbyggda konspirationsteorier: Bofors, CIA, Stay Behind… Man har just börjat harkla sig och fundera på refrängen när Pettersson klokt nog gör halt och återvänder till mordplatsen. Det blir enklast, konstaterar han, att betrakta Skandiamannen som ”en klassisk ensamagerande gärningsman”. 

Mot det kan man invända att det vore ännu enklare att inte betrakta honom som gärningsman. 

Varför ska vi göra oss omaket med detta omständliga hypotesbygge när en enklare men trivialare förklaring står till buds? Många Palmevittnen har hittat på eller ändrat sina historier utan att vara mördare, och även Skandiamannens skavande vittnesmål kan ju bero på småljug, minnesfel och usla polisprotokoll.

Eller gör det det?

Man lägger ifrån sig Larssons och Petterssons böcker förvissad om att här finns en liten möjlighet, men ingen smoking gun.

Eller gör det det? Vapensamlarens revolver provsköts först efter Petterssons tips 2017–2018. Tidsmässigt stämmer det bra med utredarnas nya optimism, och vi vet dessutom att Skandiamannens bekanta förhördes så sent som i mars.

På onsdag kan en revolver, ett blodstänk eller en upphittad patron på ett ögonblick skingra dimman av kringvirvlande teorier. Böckerna om Skandiamannen gör det däremot inte.

 

SAKPROSA

LARS LARSSON

Nationens fiende. Om mordet på Olof Palme 

Books on demand, 352 s.

SAKPROSA

THOMAS PETTERSSON
Den osannolika mördaren. Skandiamannen och mordet på Olof Palme 

Offside press, 255 s. 

 

Aron Lund är Mellanösternkännare och medarbetare på Expressens kultursida. Hans senaste bok är ”Syrien brinner. Hur revolutionen mot Assad blev ett inbördeskrig”.