Balsam Karam tar ett steg ner i mörkret

Balsam Karams ”Singulariteten” är en elegant komponerad berättelse i tre distinkta, men sammanflätade delar.
Foto: Carla Orrego Veliz/Norstedts
Amanda Svensson.
Foto: LUDVIG THUNMAN / LUDVIG THUNMAN EXPRESSEN

En gemensam sorg binder kvinnorna i Balsam Karams andra bok till varandra.

Amanda Svensson läser en roman med en enorm språklig och narrativ densitet.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. Vägen längs cornichen är vacker, men den slingrar sig längs en avgrund. Det är det som gör den till en corniche – en väg som skiljer berg från hav, det stabila och beständiga från de förgörande djupen. Det är en ganska bra bild av vad det är att vara människa i största allmänhet, och en människa som de förtvivlade kvinnorna i Balsam Karams lysande ”Singulariteten” i synnerhet.

Foto: Norstedts

Karam debuterade 2018 med den säregna science fiction-romanen ”Händelsehorisonten”, där handlingen metaforiskt utspelar sig vid randen av ett svart hål. I uppföljaren tar vi steget ner i mörkret – singulariteten är den punkt i det svarta hålet där kroppar, med Karams ord, smälter samman eftersom gravitationen är så stark att inga avstånd kan finnas. Romanens gravitationskraft utgörs av en gemensam sorg, en nedärvd förlust, som binder ett antal kvinnor vid varandra.

Den lyriska berättelsen är elegant komponerad, i tre distinkta men sammanflätade delar. Den första utspelar sig vid den restaurangkantade cornichen i en stad i ett krigshärjat land. En mor letar efter sin försvunna tonårsdotter, ett sorgearbete som sker på bekostnad av de övriga barnen. Språket i den här delen av boken är lika vindlande som cornichen, meningarna är på ett vidunderligt vis grammatiskt rimliga, och ändå fel på något sätt, som om språket vore på väg att falla sönder, implodera. Det är ett förtvivlans språk, ett språk för den som med näbbar och klor kämpar för att behålla något slags kontroll över världen – men som man förstår obönhörligt kommer misslyckas. Kvinnan kastar sig ut för cornichen, och en annan kvinnas berättelse tar vid.

”Singulariteten” är en roman som tycks skapad ur mörk materia, svårgreppbar, svindlande och med enorm språklig och narrativ densitet.

Denna kvinna är gravid, från Sverige och befinner sig i staden med cornichen på arbetsresa. I bokens andra del har det gått några månader, och kvinnan ligger på förlossningsavdelningen och har precis fått veta att hennes barn har dött i magen. Under några långa dygn då hon vägrar ta emot pillret som ska sätta i gång dödfödseln återkommer hon i tankarna till sin barndom i ett annat krigshärjat land, till vännen Rozia som blev kvar när hon själv flydde till Sverige, och som sedan hittades död i rasmassorna. Och till den egna släktens alla förlorade barn, det förlorade hemlandet, det svarta hålet där alla som upplevt förlust smälter samman men ändå förblir främmande för varandra, ensamma.

Den tredje delen är den rakaste – i korta, pregnanta stycken skildras tillvaron som nyanländ till Sverige, rasismen och utanförskapet, den långsamma anpassningen. Romanen slutar abrupt som ett fall över cornichens kant, och när jag lägger den ifrån mig har jag svårt att ta in att den bara var drygt 200 sidor lång. ”Singulariteten” är en roman som tycks skapad ur mörk materia, svårgreppbar, svindlande och med enorm språklig och narrativ densitet.

ROMAN

BALSAM KARAM

Singulariteten

Norstedts, 223 s.


Amanda Svensson är författare och medarbetare på Expressens kultursida.



Lyssna på ”Två män i en podd”

https://embed.radioplay.io?id=80864&country_iso=se

En sökande podd från Expressen Kultur – om manlighet, kärlek och ensamhet. Med två av kultursidans främsta namn: Radiostjärnan Eric Schüldt och Daniel Sjölin, författare och tv-profil. Självhjälp för intellektuella.