Hoppsan!

Ett tekniskt fel har uppstått. Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa Expressen i ett bättre anpassat format?

Du kan alltid välja vilket format sidan ska visas i, i sajtens sidfot.

Balis mamma är också vass på förolämpningar

Hanif Bali.
Foto: ANNA-KARIN NILSSON
Malin Siwe.
Foto: ROBBAN ANDERSSON

När Moderaternas avgående riksdagsledamot Hanif Bali berättar om sitt liv i bokform går det undan.  

Malin Siwe skrattar högt under läsningen av ”Mina nio liv” – även om hon inte blir så mycket klokare. 

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. Många har försökt ge Hanif Bali goda råd under åren. Sila snacket, tagga ner. Alltså, du behöver inte utplåna din personlighet – men hur vore det att slipa av den värsta aggro machoattityden?

Om den moderate riksdagsmannen har lyssnat har inte publiken på Twitter (171 600 följare) och Facebook (123 900) noterat det. Bali har kört på i hög fart – trots alla kritikstormar och petningar från positioner i partiet och riksdagen. 

”Mina nio liv”.

Högt tempo, hela tiden. I maj i fjol blev han av med körkortet för 124 km/h på 90-väg. Det är en av alla händelser som inte nämns i boken, som närmast liknar en lång, krängande stå-uppa. 

Till skillnad från när Bali skriver i sociala medier har han här fått råd och hjälp, som han tagit till sig. Medförfattaren Jens Ganman skriver kvällstidningsprosa när den är som bäst. Rapp och rolig. Utan att det är Ganman som tar över. Man hör Hanif Bali hela vägen. Med alla de engelska fraser han slänger in högst slumpartat, eller random som han själv skulle säga. Med snyggare och fulare pikar mot kulturjournalister, ledarskribenter och politikerkollegor.

Hej, Jens Lindstrand, Jonna Sima och Annika Strandhäll. Och ett antal till. Det finns inget personregister. Men de 223 sidorna är snabblästa.

Det är den generiska berättelsen om en politiker som är utsatt för drev.

”Mina nio liv” börjar inte bra. Inledningskapitlet har rubriken ”Slutet”. Det är den generiska berättelsen om en politiker som är utsatt för drev. Det man mer neutralt kan kalla intensiv granskning. Balis berättelse skiljer sig föga från Mona Sahlins, Håkan Juholts eller Anna Kinberg Batras. 

Jag har hört den förut. Dessutom väljer Bali att vara så diskret om vad metoo-anklagelsen handlade om att den som inte minns måste göra en datasökning. Ah, en 17-årig MUF-flicka anklagade honom för otillbörliga närmanden, både via nätet och när de träffats på tumanhand. Chefsåklagaren hittade dock inte något som i straffrättslig mening var brottsligt. Moderaternas internutredning slog fast att han uppträtt olämpligt. Själv är jag lika klok före som efter jag läst ”Mina nio liv”.

Men också i detta kapitel finns guldkorn. Som när en av Balis persiska mammor kommer för att trösta.

Det blir så absurt, hon säger det så grovt, sågar journalisterna och ryktesspridarna brutalt: Deras hängiga rövar ... vem bryr sig?!

Om man är uppvuxen med kära vuxna som uttrycker sig drastiskt, är det inte underligt att man dras till det oförblommerade. Även om man som Bali strävat efter att bli en svenne, och han har lyckat utomordentligt väl, så kan man ju få ha något kvar av föräldraarvet.

Helt plötsligt dyker det upp en lista där han betygsätter svenska talare.

Hanif Balis partiovänner hävdar – i likhet med echaufferade ledarskribenter – att hans ton står i vägen för hans möjlighet att driva sakfrågor. Att det är snicksnack visar han elegant.

Helt plötsligt dyker det upp en lista där han betygsätter svenska talare. Socialdemokraten Patrik Björk får fem rosor av fem. Och hur många som inte bor i Falköping har hört talas om honom?

Riksdagen har 349 ledamöter. Intresserade, som inte jobbar på heltid med politik, kanske känner till 30 av dem. Högt räknat, inklusive partiledare och språkrör.

Hanif Bali är en av de 30. Liksom V-vilden Amineh Kakabaveh. De är inte kända för att de är kändisar från andra arenor. Utan för att de driver på i sakfrågor. Bali för begränsad invandring, mot kusinäktenskap, mot okritiskt hyllande av Orten. Kakabaveh är en av dem som oförtröttlig kämpar mot hederskultur. 

Partiledningarna vill ha allt ljus på sig och sina utvalda. Många av dem är träget trälande i interna sammanhang, men når inte ut. 

När traditionella nyhetsmedier spelar allt mindre roll i många människors liv, blir det viktigare att ha företrädare som gör sig hörda genom sociala medier.  

Han vann Moderaternas nomineringsval i Stockholms län.

Det gör inte talepunktsrapande partister. Däremot patosfyllda, statistikpepprande, kvicka – och lätt omdömeslösa – politiker som Bali. 

”Mina nio liv” gick i tryck innan Hanif Bali kunde räkna in sin triumf över partiledningen. Han vann Moderaternas nomineringsval i Stockholms län. 431 personer ville ha honom överst på listan. Tvåan, gruppledaren i riksdagen Tobias Billström, fick 205. Men Billström hade högre totalpoäng.

Bali kommer ändå inte att kandidera. Den självbetitlade ”nyliberale snorungen” har blivit vuxen nog att välja bort arenan där han inte är önskad. 

”Mina nio liv” är en fragmentarisk, men roande, berättelse om hur han vinglade dit och höll sig kvar. Samt mycket baliska funderingar kring framtid och att han som ”Husbyunge” och ”Väsbyslödder” inte förstår lingot i Orten längre.

Det blir – för att använda ett språk som Hanif Bali däremot förstår – fyra klena Adidasriddare. För en svängig stund i den ofta så tradiga kategorin ”Varav politikerhjärtat är fullt”.



SJÄLVBIOGRAFI

HANIF BALI MED JENS GANMAN
Mina nio liv

Mondial, 223 s.



Malin Siwe är journalist, och en återkommande skribent på Expressens ledarsida. 



Lunch med Montelius: Martina säger förlåt

https://embed.radioplay.io?id=102197&country_iso=se

Kulturtanternas podd krisar som The Beatles. Dessutom: Christina Schollin som Lady Macbeth – en bra eller dålig idé?