Backström: "Rasism och kapitalism går hand i hand"

Valerie Kyeyune Backström.
Foto: Michaela Hasanovic
Ur filmatiseringen av "En förlorad värld".
Foto: Nicola Dove

Valerie Kyeyune Backström svarar Eli Göndör i debatten om colorism.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Så mycket nonsens man ska läsa. Detta kan jag skriva, se det som en parafrasering på Charles pappa i Evelyn Waughs pièce de résistance "En förlorad värld". Nog uppskattar jag alla timmar som jag tillbringat med gamla vita mäns ord - inte bara för att det öppnat upp min värld, utan för att det lärt mig att vara dryg - en nog så viktig egenskap i alla offentliga rum och diskussioner.

Och där håller nog jag och Eli Göndör med varandra, som i veckan bemötte min text om colorism (26/5) med ett sammelsurium av beskyllningar om navelskåderi och rastänkande. Vi skulle kunna förkovra oss i innebörden av att påstå att texter skrivna av svarta författare och tänkare tydligen är motsatsen till bildning i Göndörs värld - men vad ska det leda till? Vi kan låtsas att denna debatt handlar om "identitetspolitik", som egentligen är en slarvig term för att avfärda allt som inte enbart centraliserar vita människor - men ids vi?


Nä, vi säger som Charles pappa, "vilket nonsens!", och så fortsätter vi med våra liv: vi fortsätter andas, leva, och kanske till och med att beskriva detta, inte bara för vår egen skull, även för andras.

Vi är nämligen precis lika viktiga, eller oviktiga som alla andra på denna jord: det är det som är själva poängen. Att människoliv kan utspela sig i Paris eller Skövde liksom Kampala, att ett hår kan ringla nedåt eller sträcka sig mot himlen och det är värt att skriva det, att skriva in det, att skriva in oss i Sverige.


Att påstå något annat är trams: att ta tid att försvara denna position är ännu tramsigare! Vi kan prata resursfördelning i stället, materiellt ägande och hur det hänger ihop med vår position, om de strukturer, den fattigdom som drabbar afrosvenskar i Sverige, om bostäder, om jobb: om att bli misshandlad för att man saknar bussbiljett.

För det är just sådant Timbro vill undvika, det konkurrerar med deras intressen; det är därför de uppehåller sig vid larv i stället; för att skymma den egentliga frågan som är att rasism och kapitalism går hand i hand och att det alltid finns de som tjänar på rådande ordning.


Följ Expressen Kultur på Facebook - där kan du kommentera våra artiklar.