Backlash i berättandet

Samhällets baksida.
Foto: MICHAEL LIONSTAR

Peter Cornell förklarar E L James popularitet.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

MASOCHISM


I mediernas reaktion på årets bästsäljare E L James  Femtio nyanser av honom mötte jag omdömen som "kul", "fräckt", "pirrigt" men aldrig en diskussion om varför en kvinnas roman med masochismen som det centrala temat kunnat sälja i över 40 miljoner ex. Romanen har större intresse som socialpsykologi än som litteratur - kanske är det därför som analyserande recensioner har varit påfallande få i förhållande till alla intervjuer, reportage och kolumner.

I en kolumn i DN (5/10) funderar Åsa Moberg över romanens popularitet men undviker lite överraskande det masochistiska huvudtemat, den så kallade elefanten i rummet; hon tänker sig att det snarare är en episod av så kallad vaniljsex, eller sexscenernas kondombestyr, eller en antydd konsumtionskritisk tendens som kan förklara bokens lavinartade succé. (Fast även i bokens vaniljsex underordnar sig kvinnan fullständigt sin herre och mästare.)

Masochismen är alltid ett komplext och ömtåligt kapitel och det kan te sig en smula genant att miljoner kvinnliga läsare gottar sig åt romanens sadomasochistiska övningar. Är det inte ett förbryllande fenomen och backlash i en tid av relativ jämställdhet?

I nyare tids diskussion har man nätt och jämt befriat sig från Freuds, Helene Deutschs och den tidiga psykoanalysens koppling mellan masochism och kvinnlighet. Och så blir vi överfallna av denna kioskvältare.

Men det har nog mer att göra med samhällsförändringar än med biologi. I det viktorianska England förekom överraskande många bordeller för manlig masochism. Just i det land och den tid där den moderna, hårda europeiska manligheten konstruerades behövdes tydligen ventiler för mannens passiva, masochistiska och feminina sida. I dag har machoidealet "feminiserats": den ideale mannen delar på barnledigheten och har blivit, som det hånfullt hette, en "velourman". Nu ägnar han nätterna åt de våldsamma dataspelens fantasivärldar.

Kvinnorollen har däremot "maskuliniserats" och är inte längre identisk med hem och moderskap. Är de masochistiska fantasierna i Femtio nyanser av honom ett slags terapeutisk kompensation, en irrationell och förbjuden fantasi om underkastelse?

Populärkulturen har en märkvärdig förmåga att förmedla samhällets dolda myter och drömmar - antingen vi gillar dem eller inte.