Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Babtjenko lever – och hans humor likaså

Arkadij Babtjenko, journalist. Foto: TT NYHETSBYRÅN
Dmitri Plax, medarbetare på Expressens kultursida. Foto: MIKAEL SJÖBERG

Den ryske journalisten Arkadij Babtjenko uppgavs vara skjuten, men mordet var iscensatt.

Dmitri Plax brottas med frågorna efter ett dödsbesked som skakade och förvirrade världen.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KOMMENTAR | BABTJENKO. När nyheten om Arkadij Babtjenkos död nådde mig satt jag och översatte en text. Översättningsarbete kräver en sorts professionell koncentration: man måste vara lyhörd för författarens känslor, och ändå inte låta sig styras av dem. Tillståndet kanske påminner om en läkares, jag vet inte.

Detta gjorde i alla fall att jag rent mekaniskt började översätta meddelandet jag fick via messenger. ”De dödade Babtjenko”. Eller ska det vara: ”Man dödade Babtjenko”? Kanske ”Babtjenko är dödad”? ”Död”? Vänta lite.

Chocken tog vid så fort innehållet i meddelandet sipprade igenom formerna som den hjälpsamma hjärnan erbjöd. Det kan inte stämma. Han kan inte vara död. Han som är så levande. 

Rysk journalistik

Först en känsla av déjà vu: för snart två år sedan hade jag samma tankar, när de dödade Pavel Sjeremet. Också i Kiev, i exil, på flykt undan förföljelser i det för fria journalister allt farligare Ryssland. 

Nästa tanke: Om de tog Babtjenko, kan de ta vem som helst. För Babtjenko tar man inte så lätt. Fanjunkare Babtjenko är just inte vem som helst: han kan bedöma risker, skanna av situationen, skydda sig. Han har levt med krig hela sitt vuxna liv, rapporterat, krigat själv. Han är van att utstå påtryckningar, att kämpa.  

Jag måste skriva till Arkadijs fru. Jag knappar in hennes namn: Olga. Där tar det stopp. Det blir ”Olga” och tre punkter. Skicka.

I tv och radio försöker jag berätta vad Arkadij var för person, vad hans journalistiska gärning betydde, vilken slags författare han var. Förmedla det jag kan.

Den natten sover jag nästan ingenting. Det är varmt, kvavt, svårt att andas. Fullmåne. 

 

LÄS MER – Dmitri Plax: De dödade min journalistkollega 

Babtjenko lever

Nästa dag sitter jag på ett möte när jag plötsligt får ett samtal – Babtjenko lever! Va? Jag måste gå ut. Försöker ringa honom, skriva. Skriver till hans fru igen, denna gång: ”Olga” och ett utropstecken. Gud, vilken lättnad!

Vad är det som händer? Ett mord, iscensatt av den ukrainska säkerhetstjänsten. För att förhindra ett mord. Ett riktigt. Det låter som en spionroman. 

Olga svarar: Vi har just återförenats, säger hon, jag gråter, säger hon, han skakar, säger hon. Hans telefon är fortfarande avstängd. 

Jag säger att det blir bra nu, det värsta är avstyrt. 

Ja, säger hon, vi klarade oss. Den här gången.

Det är klart att många frågor återstår att besvara. Många tycker att hela affären skadar Arkadij Babtjenkos trovärdighet. Mer än så, att Ukrainas trovärdighet skadas. Jag vet inte. Jag tänker: Var går gränsen? Vad kan man kräva av en person som räddar sitt liv och skyddar sin familj? Hur ska man värdera trovärdighet i relation till krig? 

Babtjenko och det iscensatta mordet

Babtjenko anses också vara kontroversiell, vilket nu lyfts fram på sina håll. Hans metoder – som att frivilligt ta värvning i en väpnad konflikt för att kunna skildra den inifrån – ifrågasätts. Liksom hans sätt – benhårt, icke empatiskt, fokuserat på hans egen uppfattning om rätt och fel. Men det går nog inte att förneka att han är konsekvent i sina handlingar och ord. För några år sedan bestämde han sig för att skippa redaktionell kontroll över sina texter. Han ville vara just så hård och skoningslös i sina formuleringar som han är. Då startade han ett projekt som han kallar ”journalistik utan mellanhänder”. Han publicerar sina texter på sociala medier och i slutet av dem skriver han sitt kontonummer – om man tycker att man har fått ut något av att läsa texten, så kan man bidra till författarens ekonomiska överlevnad. Och han har hundratusentals följare. En ganska beundransvärd direkthet, inte sant?

Det är i skrivande stund ytterst oklart vad som egentligen hände kring det iscensatta mordet på Babtjenko. Det är relevant att fråga sig hur det är möjligt att snart sagt hela världens journalistkår lät sig luras under nästan ett dygn. Ett möjligt svar är att man har blivit så van vid att ryska oberoende journalister och oliktänkande förföljs både i Ryssland och utanför landets gränser, att man inte blev ett dugg förvånad över nyheten om en oppositionell journalists död. Utrymmet för det fria ordet krymper ständigt. Varje fritt ord klingar klart och tydligt i tystnaden, och den som yttrat det får ta konsekvenserna. 

”Arkadij Babtjenko lyckades förolämpa dem som sörjde Arkadij Babtjenko”, skriver han på sin Facebooksida. Hans känsla för humor är i alla fall intakt. Och han är vid liv. Ibland blir man glad av att känna sig lurad.

 

LÄS MER – Dmitri Plax: Han hotar Putin med att hungra till döds 

 

Dmitri Plax är dramatiker och medarbetare på Expressens kultursida.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!