För barn börjar det nya året inte vid nyår. Det börjar på hösten, någon gång nu sent i augusti. När sommarlovet är slut och det är dags för förskola eller skola igen. En lång ledighet i ryggen och återseendet av gamla vänner, eller mötet med helt nya, kanske i ett nytt sammanhang.
”Overkligt. Meningslöst” skrev Gunnar Ekelöf i ”Om hösten”. Så är det inte för barnet. Hösten är visserligen den första föraningen om melankoli, om den paradisiska sommarens slut och löv som gulnar och faller, men också om det fantastiska i att något ovisst tar sin början.
Två nya böcker för förskoleåldern tar upp hösten på olika sätt. Tuvalisa Rangström och Clara Dackenbergs ”Oväder” är berättelsen om Tussen och allt som händer i skogen och allt som måste göras när stormen är på ingående. Men det kan ju inte storma om man tappat ena vanten! ”Sluta blås!” ropar Tussen på skarpen men då smäller det. Allt slutar ändå lyckligt efter röran och en liten blöt vän får låna vanten att värma sig i. (Boken är en bearbetad version av den pjäs som Rangström skrev för Strindbergs Intima Teater i Stockholm 2014.)
LÄS MER – Nils Forsberg: Matilda Ruta fångar barnets perspektiv
Matilda Rutas ”Ninna och stormskolan” (som bygger på samtal med barn som börjat skolan) är mindre dramatiskt intensiv och mer traditionellt realistisk och handlar om hur man får börja skolan, fast man inte fyller sex år förrän i december. Det är mycket att hålla reda på och man blir inte stor av att börja skolan, som Ninna klokt formulerar det, utan man blir minst. Alla andra är större där. Men man lär sig nya ord, som ”fackju” av de större.
Det är två känsliga böcker, konsekvent berättade och illustrerade ur barnets perspektiv. Hösten är skrämmande och stökig, men också spännande och ny. Dackenbergs trassliga yrväder och kringyrande figurer och ting gestaltar oordningen men också det varma lugnet efteråt. Och i Matilda Rutas mångfärgade akvarellvärld får som vanligt alla vara med. Om Samir är bråkig är det bara att säga till.
Hösten är brytpunkten. Visst, det gör ont också när blommor vissnar. Men äventyret är oändligt.
Nils Forsberg är kritiker på Expressens kultursida