Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Augustpriset 2013

Augustvinnare. Nicole Accord, Eva Lindström, Ellen Karlsson, Bea Uusma och Lena Andersson.
Foto: Tommy Pedersen

Två böcker om kärlek som berikar med nya infallsvinklar – allt vad man kan begära, tycker Jens Liljestrand.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Min anmälan av Bea Uusmas "Expeditionen", med undertiteln "Min kärlekshistoria", vinjetterades här i Expressen efter mycket tvekan som en roman; detta eftersom den innehåller ett kort avsnitt som är ren fiktion. Men Uusmas bok är självfallet en mycket värdig vinnare i fackboksklassen, enklast beskriven som en medicinhistorisk studie i den tragiska Andréexpeditionen 1897, men också en djupt personlig text om en människas fascination för det ödesdigra.


Uusma berättar med stor inlevelse hur intresset för ingenjör Andrée och de övriga medlemmarna i expeditionen driver henne att utforska varenda detalj, vända på varenda sten, utföra flera egna forskningsresor till de arktiska farvattnen och till sist också läsa till läkare för att kunna ställa diagnos på den olycksaliga trion - över 100 år efter att de omkommit.

Lena Anderssons Augustvinnande roman "Egenmäktigt förfarande" har undertiteln "En roman om kärlek" och är på sätt och vis också en studie i passion. Anledningen till att historien om den mycket ojämlika romansen mellan poeten Ester och konstnären Hugo har blivit höstens mest omtalade roman, är att alla kan relatera till den fasansfulla självutplåningen i den obesvarade kärleken.


Samtidigt är Anderssons grepp så djuplodande, hennes sätt att närma sig frågan - psykologiskt, filosofiskt, ideologiskt - så hudlöst och ogarderat, att boken utvinner helt nya perspektiv på ett ämne man trodde var uttjatat. "Harlekin för autister", som författarförbundets ordförande Gunnar Ardelius skämtsamt uttryckte det i minglet efter prisutdelningen.

Två böcker om kärlek, om mänsklighet, om en besatthet som lämnar djupa spår. Två böcker som berikar såväl fack- som skönlitteratur med nya infallsvinklar och pekar mot konstnärlig förnyelse. Vad mer kan man begära?