Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Barnet – en kärlekshistoria som tar slut

Linda Skugge. Foto: Jezzica Sunmo
"Och glöm inte att tvätta händerna och bli inte arg om jag kommer hem till dig för att tvätta ditt handfat." Foto: SUVAD MRKONJIC

Hur känns det att efter många år som förälder se sitt barn flytta hemifrån?

Expressen publicerar ett utdrag ur Linda Skugges kommande bok "Flygfärdig".

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Jag kommer sakna kvällspromenaderna. Alla kvällar då jag lärde henne svåra ord. Tvaga. Inmundiga. Trakta. Tarva. 

Vi brukade göra meningar med de svåra orden. Den vanmäktiggjorda fryspunkten är orepeterbar. Det var roligt. 

Det kommer aldrig bli samma sak över telefon (som om någon kommer ringa – någonsin). 

Det kommer aldrig bli samma sak över sociala medier. Naturligtvis inte. 

Jag har gjort så att hon har fått smak för orden. Då går det aldrig att gå tillbaka. Då går det aldrig att återgå till att använda lätta ord. För då är man fast. Och börjar låna tio böcker åt gången (och skrattar åt hur tungt det är att bära hem dem). 

***

Barnen, en kärlekshistoria. 

Barnen som är ett mirakel som skapades genom att juveler och ädelstenar hos ett gemensamt sinne tyst samordnades. 

Varför berättade ingen att livets största kärlekshistoria har ett slut? 

Att det aldrig blir samma sak. Sedan.

När man väl fått smak för de svåra orden.

När man börjar bära hem tio böcker, ibland per dag.

När man har all tid i världen för att torka saker. Hela dagarna om man så vill.

När man inte har någon att visa det rena handfatet för. När man lyssnar på ”Lacrimosa” och gråter.

När man lyssnar på Max Richters ”Autumn music”. 

När man inte kan välja sitt liv.

När man till sist inte läser något annat än Thomas Bernhard. Och går i den motsatta riktningen.

Om och om igen. 

***

Sara Danius skriver i ”Den blå tvålen – romanen och konsten att göra saker och ting synliga” att man inte behöver ha läst ”Rött och svart” för att känna till att Stendhal associeras med att en roman är som en spegel och ”därför återger inte bara himlens blå, utan också dypölarna på marken”. 

Jag tänker att det handlar om livet och att livet handlar om minnen och att minnen ofta handlar om ens misslyckanden, som i sin tur är själva livet. 

Att livet är alla böckerna man läst och alla underbara svåra ord man lärt sig. 

Kvällspromenaderna med yngsta barnet då jag lär henne svåra ord som tvaga, tarva, inmundiga, dekretera, kongruent, töva, vanmäktiggöra, fryspunkt, självförnöjelse, hjärnkoncentration, orepeterbarhet, omvärldsbegrepp, kontramanderande, fenomenologisk, trakta och sedan skapar vi skojiga meningar med de svåra orden. 

Och skrattar.

Livet är romanen som är skrattet som är alla vackra svåra ord. Där hela himlen.

***

Om jag ska ge ett enda råd så är det kanske att läsa. Att läsa varje dag, läsa allt, högt och lågt, och vad som helst och lustfyllt och ofta gå till biblioteket och låna tio böcker vilka som helst och skratta åt hur tungt det är att bära hem dem. 

Självförnöjelsen tarvar ett kongruent dekret. 

***

Den sista dagen du bor hemma ska jag skriva en dikt till dig och rama in den. 

Den handlar om att du ska bära alla dina tillkortakommanden som en krona. 

Ta rädslan och bär den som en krona.

Ta ångesten och bär den som en krona.

Ta alla tvångstankar och bär dem som en krona.

Ta alla misslyckanden och bär dem som en krona.

Ta din blyghet och bär den som en krona.

Ta ensamheten och bär den som en krona.

Ta alla motgångar och bär dem som en krona.

Ta allt du skäms för och bär det som en krona.

Ta det skamligaste du har och bär det som en krona.

Ta alla böcker du läste och bär dem som en krona.

Ta alla presenter du aldrig köpte och bär dem som en krona.

Ta all mat du vägrade äta och bär den som en krona.

Ta alla de där timmarna du jobbade och bär dem som en krona.

Ta umgängeskatastrofens människosörja och bär den som en krona.

Ta alla händer du tvättade och bär dem som en krona.

Ta Julian Barnes och Thomas Bernhard och bär dem som en krona.

Slit ut ditt hjärta och bär det som en krona.

Bär dina juveler och ädelstenar som en krona.

Bär dina tårar som en krona.

Bär din påklädda kropp som en krona.

Bär dina glory moments som en krona.

Bär dina barn som en krona.

Var stolt över allt hos dig som är eljest och bär det som en krona.

Odla din särart och bär det som en krona.

Förvänta dig det oväntade och bär det som en krona.

Antag aldrig och bär det som en krona.

Ta allt du ser som andra människor inte kan se och bär det som en krona.

***

Jag ska gång på gång säga att du är duktig, stark, bra, helt otrolig och ge dig beröm och hylla dig eftersom ingen annan kommer att säga det. 

Du ska få ett rum av mig eftersom du aldrig kommer få ett av någon annan. 

Lilla älskade bebis, jag ska hålla dig varm, jag ska hålla dig vid liv, jag ska rädda dig, jag ska springa ett maraton om dagen för dig – till vilket pris som helst. 

Där hela himlen.

Titta tillräckligt länge.

Någon kommer att hitta dig.

Och glöm inte att tvätta händerna och bli inte arg om jag kommer hem till dig för att tvätta ditt handfat.

 

Linda Skugge är författare och medarbetare på Expressens kultursida.

 

Texten är ett bearbetat utdrag ur Linda Skugges kommande bok ”Flygfärdig – om när barnen lämnar boet” som utkommer den 5 maj på Volante förlag.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!