Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Athena Farrokhzads poetiska brandtal

Athena Farrokhzad. Foto: Izabelle Nordfjell

Athena Farrokhzads sommarprat formade sig till ett poetiskt brandtal, där citat ur den politiska lyriken tonsattes av Ebba Grön och Dolly Parton.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RADIO
Sommar i P1
Med Athena Farrokhzad

 


Sällan har ett sommarprat varit så vältajmat. De senaste dagarnas apokalyptiska stämningar fann sin resonansbotten i poeten Athena Farrokhzads förtätade och återhållet rasande monolog om världens och samhällets jävlighet, där övergripande frågor om rasism, kvinnohat, svält och rövarkapitalism knöts samman med det sårigt personliga (Farrokhzads berättelse om den rasism hon mötte som femåring vid glasskiosken dröjer sig kvar än).
Ett omtumlande program som väckte starka känslor i mitt twitterflöde – från Göran Hägglunds pressekretares föraktfulla fnysningar till vänsterskribenten som njutande fann det omöjligt att jobba.
Själv såg jag framför allt en seger för poesin. Med utgångspunkt i Bertolt Brechts berömda citat från 1930-talet om "Vad är det här för tid, när ett samtal om träd nästan är brottsligt, eftersom det innebär tystnad om så mycket grymhet" lät Athena Farrokhzad poeter från skilda tider och rum fläta en dialog om samhället, konsten och kampen, från Karin Boye och Edith Södergran till den palestinska poeten Somaya El Sousi (hon lyckades också, okreddat, smuggla en rad från Valerie Solanas förbi juristerna på Sveriges Radio).


Samma eklektiska dissonanser fanns i urvalet, där Sanchez Ferlosios och José Antonios gamla antifascistiska kampsång "Svarta tupp" förlöste det politiska innehållet i Dolly Parton ("9 to 5") och Patti Smith och Bruce Springsteen ("Because the night"). Alla låtar dessutom suggestivt framförda av duon Ylva Karlsson och Maja Karlsson (ej syskon).
Tajmingen, var det ja. Igår var Stefan Löfvens födelsedag. Den 57-årige partiledaren ska om några månader försöka samla kraften i en politisk rörelse där glöden just nu finns hos en identitetsvänster vars referenspunkter ligger långt utanför den prydliga salongsradikalismen.
För hur ska man annars tolka Farrokhzads val att öppna med att låta Ebba Gröns nakna klasshat flöda ut i sommarhettan – "jag hatar hela borgerligheten (...) dom tål lite bly i nackarna". Där och då satte hon tonen, och inte bara för de närmaste 90 minuterna. Så grattis, Stefan. Och grattis, vänstern.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!