Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Athena Farrokhzad påminner om en imam

Författaren Athena Farrokhzad.Foto: Albert Bonniers/Khashayar Naderehvandi
Poeten Yahya Hassan. Han blev 24 år.Foto: MORTEN HOLTUM / MORTEN HOLTUM
Den danske journalisten Martin Krasnik, chefredaktör för Weekendavisen.Foto: Pressbild

Den danske poeten Yahya Hassans plötsliga död har utlöst en debatt om hur han och poesin ska tolkas.

Martin Krasnik, en av Danmarks mest inflytelserika journalister och vän till Yahya Hassan, vänder sig mot gravplundringen.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KULTURDEBATT. Gravplundring är den mest ovärdiga formen av stöld. Men det dröjde inte länge innan tjuvarna anlände för att plundra Yahya Hassans historia. Athena Farrokhzad var bland de första; redan innan hans begravning var hon beredd, för hon kunde naturligtvis berätta den mest sanna historien om honom. Yahya Hassan död ”kommer med en klarhet”, skriver hon, alltså en större klarhet, än den som han själv kastade över sitt liv (DN 4/5).

Hans död visar hur ”bruna män” dör, och hur de vita hycklarna vägrar att tala om dödsorsaken: Klassamhället, statsrasismen, Israel, ja, och självklart, naturligtvis, här kommer det: patriarkatet! Det var det som hade ihjäl Yahya: Kapitalisterna, rasisterna, sionisterna, männen.

Farrokhzad vet dödsorsaken, precis som om hon kände Yahya bättre än Yahya kände sig själv. Han ignorerade henne den enda gång de träffades, förstår man av hennes kommentar, men hade han bara följt med henne, hade hon tagit honom ”under armen” – bort från folkmassorna och de blivande bödlarna i medie-och litteraturvärldarna – ja, då hade de tillsammans förflyttat diskursen.

Skillnaden är bara nu att Yahya inte längre kan svara på denna bullshit.

Vad skulle hon då ha berättat för honom om denna diskurs? Kanske samma som hon skrev i samband med hans första diktsamling (AB 22/1-18): Att han borde ha skrivit sina dikter på ett annat sätt, inte varit så kritisk, inte lämnat ut sin familj och barndom på det sättet, kanske inte ha skrivit dem överhuvudtaget. Varför inte? För att rasisterna utnyttjade honom.

Athena Farrokhzad fortsätter den kamp om Yahya Hassans liv och historia som alltid har pågått. Precis som de religiösa muslimer, som nu menar sig veta att Yahya Hassan har återvänt till Gud och bett om förlåtelse för sina fel. Skillnaden är bara nu att Yahya inte längre kan svara på denna bullshit.

Farrokhzad är som en imam, som vet vad Yahya menade och nu förlåter honom hans villfarelser. Jag kan förstå att hon är en aktad poet i Sverige, men detta vittnar om en ynklig uppfattning om vad poesi är.

Yahya Hassan 2019.Foto: IDA GULDBAEK ARENTSEN / AP TT NYHETSBYRÅN

”Yahya, det er for sent”, skriver hon. ”Det var över, innan det började.” Nej, det är inte över. Hans dikter är här. Vad tänkte Yahya Hassan? Vad tyckte han om imamerna, de religiösa männen med skägg och skjortor, vad tyckte han om alla de välmenande försöken att äga och definiera honom, vad skulle han ha tänkt om det slags självupptagna moraliserande och patroniserande som Athena Farrokhzad representerar? Det är inte så svårt att ta reda på. Han kan inte själv berätta det. Men det kan hans dikter.

 

Av Martin Krasnik
Martin Krasnik är chefredaktör för danska Weekendavisen och författare. Han bidrog till Yahya Hassans genombrott i den danska offentligheten i sin tidigare roll som programledare för DR:s ”Deadline”, den danska motsvarigheten till ”Agenda”. Martin Krasnik hade en nära relation till Yahya Hassan, som bodde hemma hos honom under den turbulenta tiden efter debuten. Hans personliga runa över Yahya Hassan har fått stor spridning, både i Danmark och Sverige.

 

Översättning från danska Karin Olsson

”Det som jag hatade mest blev mitt liv”

”After utan work” är Expressen Kulturs spontana program från coronakarantänen.

I det här avsnittet samtalar Daniel Sjölin med författaren Ulf Karl Olov Nilsson – om skogen han ärvde, poesin han avskydde och människan som dog i hans armar. 

Förra veckan möttes Daniel Sjölin och författaren Martina Montelius. Se det avsnittet nedan.