Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Återblick på Orfeus

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

FAKTA

TV
ORFEUS RÖST | SVT i morgon 19.00

I regn och rusk står Orfeus och huttrar på Hötorget i Stockholm. Milles slanka statygrupp får ibland lustiga hattar av förbipasserande festprissar. Ibland, o fasa, kondomer på sina diskreta manbarheter.
Orfeus och Konserthuset är goda exempel på 1900-talets förtjusning över antiken. Högstämt men naket, sofistikerat men ursprungligt.
Sofia Nybloms tv-dokumentär Orfeus röst lotsar kunnigt mellan Monteverdis Orfeo på Drottningholmsteatern sommaren 2007 och Glucks opera i Mats Eks regi på Operan i Stockholm samma höst. Ena stunden slottsparkens ljuva grönska och scenens träknirr, den andra den hangar där Mats Ek repeterar Operans kör, dansare och sångare, samtliga i tyllkjolar.

Mellan de två verken ligger ett sekel och skilda klangvärldar när musiken rör sig från renässans till barock och till klassicismen i 1700-talets franska operakonst. Gluck förändrade dessutom sin Orfeus i Paris på 1770-talet och gav den ett lyckligt slut. Orfeus får sin Eurydike tillbaks!
Mats Ek hade svårt att svälja det lyckliga slutet, medger han i filmen, men hanterar det så att det på ett gripande sätt glider in i nutid och vardag. Orfeus sjungs av en kvinna, och både Anne Sofie von Otter och Anna Larsson i Eks Orphée intervjuas i filmen.
De reflekterar över det androgyna, något som varit i fokus för Marie-Louise Ekman, som gjort scenografin. Hon ser det androgyna som ”oerhört attraktivt”, ett sätt att vara ”så mycket människa som det är möjligt”. Mer än bara man eller kvinna.

Filmen färdas genom
musikvärldar, röster och tänkbara perspektiv på Orfeus. Myten rör den banalaste av tankar vid förlust av någon när och kär: om han/hon bara vore här igen! Men, Kerstin Meyer, som sjöng Orfeus i den första uppsättningen på Drottningholm på 1950-talet, framhåller att det är Orfeus skickliga sång som gör att reglerna om liv och död kan överskridas. Handlar myten om konstens särskilda kraft än om ”vanliga” människors längtan, som Mats Ek ser det?
Men, som Ek säger, ett konstverks dolda hemlighet är också dess största kraft. Filmen Orfeus röst öser generöst ur mytens möjligheter. Dessutom får man göra en resa genom saliga ängder av himmelsk musik.

FOTNOT. Sista Orphée för säsongen 26 mars på Operan i Stockholm. Orfeo på Drottningholm spelas åter i sommar.