Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Åsiktsförbudet
är i vardande

Günter Grass. Foto: Michael Probst

Daniel Suhonen om Tidens publicering av Thams stoppade text.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Ibland försöker jag ta mig ur debattdialektiken. Vad är en rimlig hållning om man bortser från de skyttegravar som grävs i varje uppblossande kulturdebatt?

Just nu rasar diskussionen om huruvida Günter Grass dikt är antisemitisk, eller i vart fall rör vid antisemitiska idémönster eller tvärtom är ett offer för ett slags Israelvännernas debatteknik där varje form av kritik mot staten Israels politik kan och kommer att betecknas som antisemitisk.

I denna debatt måste man börja med att vara väldigt saklig. Författaren Grass har skrivit en dikt (usel och opublicerbar enligt den allvetande Svante Weyler) där han anklagar staten Israel för att i dag ha kärnvapen och att hota Iran med utplåning, samtidigt som hela den internationella storpolitiken koncentrerar sig på att förhindra att Iran skaffar sig kärnvapen. Att omvärlden visat undfallenhet gentemot Nordkorea men anfallit Libyen (stater med och utan kärnvapen) visar att staten Iran naturligtvis gör en rimlig bedömning i att eventuellt försöka skaffa sig sin egen bomb.

Världssamfundet borde försöka avstyra detta. Men den bästa vägen, förhandlingar och kärnvapenavrustning av Israel är i dag en omöjlighet så som stormakten USA positionerat sig. Så rullar en militär lösning allt närmare med hetsande tongångar i såväl Israels höger och bland Irans antijudiska mullor.

 

I detta läge skriver Grass en dikt som säger just detta. Men uttalar också i dikten att han därigenom kommer att ställa sig i skottlinjen för kritik där han anklagas för antisemitism.

Tidigare Berlinambassadören Carl Tham skrev en artikel som tog upp rimligheten i Grass sakdiskussion. Texten skulle ha publicerats på Utrikespolitiska institutets blogg, antogs men censurerades sedan, med hänvisning till att UI inte kunde "hantera debatten". Tiden valde att publicera Thams artikel eftersom vi inte tror att det råder ett åsiktsförbud men heller inte vill bidra till att skapa ett sådant.

Jag vill säga detta direkt: jag hatar antisemitism och annan rasism. Men att som Mathan Ravid (Expressen, 24/4) antyda att Dror Feiler, Åsa Linderborg eller Petter Larsson skulle hänge sig åt antisemitisk debatt-teknik saknar helt grund. Istället gör han därför svepande kommentarer om att ovan nämnda debattörer "använder en för högerextrem antijudisk propaganda karaktäristisk terminologi, nyttjar och försvarar för den nutida antisemitiska diskursen centrala analogier" utan att som grund för detta lägga ett enda exempel. Helt enkelt därför att de inte finns. Cirkelresonemanget skymmer den verkliga antisemitism som existerar i vårt samhälle. När jag läser deras artiklar finns inget annat än sakliga bedömningar av att innehållet i Grass artikel i sak kan anses vara riktigt, att den inte är antisemitisk, att Grass måste ha rätt att publicera denna dikt och att det just nu läggs en oerhörd frenesi på att utmåla denna sakliga kritik av den israeliska regeringens vapenskrammel som antisemitism.

 

De som hävdar att Grass artikel inte borde ha publicerats, och samtidigt att man inte får påstå att det finns ett åsiktsförbud mot att kritisera staten Israels politik, bidrar till ett slags åsiktsförbud i vardande som jag finner djupt olyckligt.

Av oss intellektuella krävs nu att vi backar ett steg och tittar på den debatt som släppts lös. Detta gäller även staten Israels vänner.

 

Daniel Suhonen

kulturen@expressen.se

 

 

Daniel Suhonen är chefredaktör för tidskriften Tiden.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!