Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Århundradets citat i Witt-Brattströms bok

Ebba Witt-Brattström och ett av citaten från "Århundradets kärlekskrig".

Ebba Witt-Brattströms roman "Århundradets kärlekskrig" kommer att vara på allas läppar i vår.

Här är tio av de starkaste citaten från boken.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Ena dagen debatterar Ebba Witt-Brattström kulturmän och -manlighet med klinisk precision, för att i nästa stund vinna Expressens Björn Nilsson-pris för god kulturjournalistik. De senaste åren har hon skrivit flera böcker och syns ofta i spalterna i debatten om marginaliseringen av kvinnor i litteraturkanon: Alltid orädd, ofta sylvass.

Men frågan är om inte intresset för Ebba Witt-Brattström nått nya höjder i och med romanen "Århundradets kärlekskrig". I intervju efter intervju har hon fått frågan om dialogromanen – som handlar om ett trasigt äktenskap – är självbiografisk och skildrar skilsmässan från akademiledamoten Horace Engdahl. Själv tycker hon att en sådan läsning är "begränsande", som hon säger i DN.

 

LÄS MER: Ebba Witt-Brattström tar strid för kvinnorna

 

Här är tio av de starkaste citaten från hennes diktroman:

 

1. (s. 12-13)

Hon sa:

Terapeuten menar

att mina symptom är

den misshandlade kvinnans.

 

Han sa:

Att du skulle vara

en misshandlad kvinna

är bara skryt.

 

2. (s. 14)

Hon sa:

Vantrivseln kryper i mig.

Normalitet –

detta förnedringstillstånd.

Att inte kunna lita på

sin närmaste.

 

I Gulag

var det värsta

hopplösheten.

En långsam död.

 

3. (s. 28)

Han sa:

Du ska akta dig.

Jag kan bli en riktigt vidrig människa.

 

Hon sa:

Skulle det vara en nyhet.

Idag såg syrran

blåmärkena

på badet.

 

4. (s. 49)

Hon sa:

Denna eviga

mansplaining.

 

Om du lyssnat på mig

istället för att

mobba

tillrättavisa

korrigera

trycka ner

hota

plåga mig

hade vi varit fria nu.

 

Kanske vänner.

Kanske älskande igen.

 

Han sa:

Du pratar så mycket smörja.

Ingen annan ska säga mig

vad jag ska göra.

 

5. (s. 52)

Hon sa:

Vad är otrohet

om inte detta:

att aldrig öppna sig

för den andre.

 

Du har din äckliga nätporr.

Vad har jag?

Min patetiska dröm

om närhet.

 

6. (s. 88)

Han sa:

Jag låter mig inte

läxas upp av dig.

Du är ute efter att kastrera mig.

 

I allt du gör

sparkar du män

på kuken.

 

Hon sa:

Det är grandet och bjälken.

Det är David och Goliat.

 

7. (s. 93)

Hon sa:

Kunde du åtminstone

låta bli att springa omkring

naken i lägenheten

med din tjocka buk.

 

8. (s. 99)

Hon sa:

I morse kastade du

tekoppen på mig

lyfte fruktskålen och måttade

låste mina handlovar

tryckte upp mig mot väggen

förföljde mig i raseri runt sängen

kastade ner mig

vräkte dig på mig

tog struptag.

 

Vem skriker så konstigt

hann jag tänka

innan hjälpen kom.

 

Hon sa:

Du måste verkligen ta itu med

dina plötsliga vredesutbrott

medicinera åtminstone.

Våldet trappas upp

hur ska detta sluta.

 

9. (s. 133-134)

Hon sa:

Du gav dig på mig

slog ner mig i badrummet

stukade två fingrar på mig

för att du sa jag provocerade dig.

 

Ynkliga självrunkare.

 

Han sa:

Ingen tror ändå på dig.

 

10. (s. 153)

Han sa:

Det är bara skitsnack.

Om du fått några dussin

örfilar och sparkar

är det högt räknat.

 

Jag har inte misshandlat dig.

 

Vad är du?

En feministkärring

som vill hämnas.

 

Han sa:

Kom aldrig tillbaka.

 

Hon sa:

Det är fruktansvärt

att du låser mig ute.

Jag kan inte ens ta cykeln utan nyckel.

Och var ska jag sova?

 

Hon sa:

Det är inte okej

att du kastar min laptop

nerför trappan.

Begriper du inte det.

 

Följ Expressen Kultur på Facebook. Där kan du kommentera våra texter.