Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Är vi nöjda nu?

Segregering. Se upp för dörrarna som skiljer oss åt. Foto: Christoffer Hjalmarsson

Anna Hellgren hör Reinfeldt förvandla vi till dom.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

På den tredje dagen stod statsministern i presskonferensstolen:

Det uppstår "spänningar" när människor från "olika kulturer" kommer till Sverige. Och det är upp till Husbyborna att återta kontrollen över sitt område.

Borta var det "vi" som gemensamt skulle bekämpa våldet när Fredrik Reinfeldt kallade till presskonferens om huliganism. Att stenkastning mot polis är en gammal pursvensk gren tycks heller inte ha stört analysen.

På kvällen brinner det igen. I min välmående närförort läser jag lokaltidningen Mitt i Söderorts senaste reportage om centrumdöden i Högdalen. Sedan alliansen sålde ut lejonparten av Stockholms gallerior har hyrorna chockhöjts och butik efter butik tvingats stänga. Bankerna har sedan länge dragit vidare, apoteken är marknadsdrivna och när staden samtidigt ska spara ryker skolor, fritidsgårdar, samlingslokaler.

 

Pengar och makt graviterar mot centrum, och ekonomiskt utsatta förorter - ett mer korrekt begrepp vore urban periferi, förorter som Saltsjöbaden eller Enskede har knappast brist på vare sig det ena eller det andra - lämnas efter. Det ideella föreningslivet förväntas täcka upp där staten och kapitalet har dragit sig undan.

Det är ett öde som storstädernas orter delar med landsbygden. Andelar av befolkningen som uppbär försörjningsstöd, saknar arbete eller inte klarar skolan är likvärdig. Skillnaden är att stereotyperna när det gäller förorter - den som vuxit upp på landsbygden vet att det är långt ifrån laglydigt land - dränks i rasistiska föreställningar om den andre. Det finns inte heller särskilt gott om poliser bortom allfartsvägarna.

 

Och till skillnad från vad århundraden av pastoral propaganda har lärt oss har miljonprogramsförorterna alltid betraktats med misstänksamhet.

Det senare blir plågsamt tydligt i mediebehandlingen av Megafonen. Organisationen, som samarbetar med Rädda barnen och har täta kontakter med Husbys PRO-avdelning, bedriver klassiskt folkrörelsearbete. Läxhjälp och folkbildning inåt, kamp för en förändrad bild av förorten utåt. De senaste dagarnas hets för att få dem att "ta avstånd mot våld" kulminerade i Sveriges radios "Studio ett" i går i en inkvisitorisk intervju där programledarna till slut tvingade talespersonen Rami al-Khamisi att säga att Megafonen inte är för våld.

Är vi nöjda nu?

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!