Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Är DN:s ledarsida en liberal algoritm?

Joel Halldorf.Foto: OLLE SPORRONG
DN-skrapan.Foto: Claudio Bresciani / TT / TT NYHETSBYRÅN

DN:s Mattias Svensson protesterar mot den skenheliga allians som konservativa och antikapitalister sluter i debatten om surrogatmödraskap.

Joel Halldorf undrar varför han inte bemöter några av argumenten. 

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KULTURDEBATT. Jag har alltid uppskattat Mattias Svenssons konsekvens: hans idoga kamp för frihet, och mot förtryck och förmynderi. Men konsekvens är en dygd som kan missbrukas. I sin replik i debatten om surrogatmödraskap låter han inte längre som en konsekvent liberal, utan som en liberal algoritm. (DN 3/8)

Den verkar programmerad ungefär så här: måla ut motståndarna som sentimentala bakåtsträvare, koppla dem till någon totalitär ideologi och gör allt till en fråga om individens frihet.

Den liberala traditionen reduceras till en marknadspanglossianism.

Populära tillmälen: ”inskränkt” och ”moraliserande”. Om Gud dyker upp i debatten, likna honom vid ”en skäggig gubbe bland molnen”.

Pornografi eller ekologi, narkotika eller surrogatmödraskap – det blir samma svar oavsett vad som debatteras. Den liberala traditionen reduceras till en marknadspanglossianism: Allt gott i världen är den fria marknadens förtjänst, och om dess rike bara finge växa och innefatta samhällets alla sfärer – sjukvård, utbildning, konst, vetenskap och, ja, reproduktion – vore vår lycka gjord.

Samtidigt avundas jag Svenssons trosvisshet. Hans tro på autonomins evangelium är så stark att jag, om jag haft motsvarande, hade kunnat förflytta berg (Matteusevangeliet 17:20). Han anser sig inte ens behöva bemöta några av de argument som anförts i sommarens debatt. Inget om ekonomisk exploatering eller psykologiska risker – trots att det handlar om påvisade verkligheter här och nu, inte farhågor om en osäker framtid.

Altruistiskt surrogatmödraskap kan inte möta efterfrågan, utan visar sig bara öka den.

För de flesta surrogatmödrar är fattiga kvinnor från länder som Ukraina, Indien och Bangladesh. De kvinnor som tidigare sytt våra kläder ska nu bära våra barn. Det handlar om desperata kvinnor, som ofta lurats in i arrangemangen med löften om att de ska få träffa sina barn efter förlossningen. Utvecklingen kommer inte förändra detta: Altruistiskt surrogatmödraskap kan inte möta efterfrågan, utan visar sig bara öka den.

Och det pågår dessutom redan processer mot kvinnor som efter förlossningen inte klarat av att skiljas från det barn de burit. Att se en mamma tvingas lämna bort sitt barn är ett trauma inte bara för henne, barnet och de andra föräldrarna – utan för alla som tvingas bevittna det, liksom det samhälle som skapat situationen.

Det enda argument Svensson bemöter missförstår han tyvärr. Det gäller referensen till det mångtydiga ordet mening. Varken min eller Helena Granströms poäng är att en surrogatgraviditet är meningslös – tvärtom.

Det finns öppningar att tänka annorlunda också i hans egen liberala tradition.

En graviditet är en djupt meningsskapande process. Det handlar, med Granströms formulering, om ”byggandet av en relation mer komplex och omvälvande än någon annan som de flesta av oss kommer att få uppleva i våra liv” (Expressen 24/6). Det gäller surrogatgraviditeter lika väl som vanliga graviditeter – det är just det som är poängen. Att hantera graviditeten som en vara, det är att underskatta denna mening.

Vi kommer nog inte bli överens, Svensson och jag – vi är allt för övertygade om olika saker. Men det finns öppningar att tänka annorlunda också i hans egen liberala tradition. John Stuart Mill hävdade som bekant att ingen har rätt att sälja sig som slav. Här drog han med andra ord en gräns för valfriheten, medveten om att sådana gränser behöver finnas.

Det finns begränsningar som skyddar friheten, och som gör att den möjlig att åtnjuta för fler än bara en privilegierad, urban medelklass.

Det handlar om att ge friheten en plats i ett större etiskt universum, i stället för att låta den sväva fritt i nihilismens kalla rymd. Friheten behöver balanseras av värden som solidaritet, jämlikhet, ordning och rättvisa. Därför fungerar liberalism alltid bäst i allians med andra, mer robusta etiska traditioner – något som redan liberalen Alexis de Tocqueville förstod.

Det finns begränsningar som skyddar friheten, och som gör att den möjlig att åtnjuta för fler än bara en privilegierad, urban medelklass. Detta är varken inskränkt eller auktoritärt, som Svensson hävdar, utan realistiskt. Det bygger på en lång historisk erfarenhet av hur människor och marknader fungerar.

En del skulle till och med kalla det liberalt.

 

LÄS MER – Joel Halldorf: Livet är heligt – inte till salu 

 

Joel Halldorf är docent i kyrkohistoria vid Teologiska högskolan Stockholm och medarbetare på Expressens kultursida. Hans senaste bok är ”Gud: återkomsten”