Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Apokalyptisk konst tar plats i Stockholm

Ur Elena Damianis utställning.Foto: Galerie Nordenhake
Ur Elena Damianis utställning.Foto: Galerie Nordenhake
Ur Elena Damianis utställning.Foto: Galerie Nordenhake

Det peruanska stjärnskottet Elena Damiani gör sin första soloutställning i Stockholm.

Nils Forsberg ser ett nyväckt konstintresse för de riktigt långa tidsspannen.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Konst

ELENA DAMIANI

Impact structures

Galerie Nordenhake

För länge sedan, i en galax långt, långt borta... Ja, vad hände? Kanske exploderade en himlakropp och spillror slungades ut i universum och drogs in i vårt solsystem för att sedan fångas av jordens omloppsbana och störta ner här. Kanske medförde en sådan sten de ämnen som möjliggjorde livets trevande uppkomst på jorden. Några miljarder år senare kom i alla fall en annan bumling neddundrande och utplånade större delen av det liv som uppstått.

Sådant kan man fundera på inför peruanska stjärnskottet Elena Damianis svenska solodebut. Det är kollage av foton på meteoritfynd, skisser av kratrar, kometbanor och en accelererad film där det blir alltmer oklart om det är smågrus eller stjärnhimmel som flimrar förbi.

Svindlande perspektiv

Infallsvinkeln är mer torr vetenskaplig klassifikation än kosmisk holism, om man säger så. Det sakligt estetiska kommer främst (som alltid bland Galerie Nordenhakes konstnärer). Utställningen är lite som en riktigt knuten bourgogne präglad av kyligt klimat och grusig terroir. Det krävs tid och syresättning för att den ska öppna sig.

Men det är det värt. Perspektiven svindlar. På en världskarta markerar svarta punkter var större nedslag har skett och lämnat avtryck i jordskorpan och antagligen ännu mer påverkat livet när de ägde rum. Svarta hål, som på en pricktavla.

Undergången runt hörnet

Damiani knyter an till Land Art-rörelsen på 60- och 70-talen då Robert Smithson byggde stenpirar skattade åt förgängelsen i Utahs saltsjöar, men också till ett generellt ökande intresse i kulturen för de riktigt långa tidsspannen. Någonstans hänger det ihop med en utbredd känsla av att vår planet inte mår riktigt bra, att om inte undergången så åtminstone en radikalt förändrad tillvaro väntar runt hörnet.

Man behöver inte vara apokalyptiskt lagd för att fascineras. I ett avsnitt av ”Vänner” hade paleontologen Ross en badge med den lysande och oöversättliga ordvitsen Geology rocks. Lika gärna som aktuella ”Impact structures” kunde Elena Damianis utställning ha fått bära den titeln.

 

Följ Expressen Kultur på Facebook. Där kan du kommentera våra texter.