New Yorkbor flyr från de brinnande tvillingtornen den 11 september 2001 Foto: Daniel Shanken
New Yorkbor flyr från de brinnande tvillingtornen den 11 september 2001 Foto: Daniel Shanken

Apokalypsen

Publicerad
Uppdaterad
Det finns många män som söker ära genom att offra sina förslösade liv på en större sak.
Jesper Högström fyllde 36 år den 11 september för tio år sedan och minns en Byrondikt.
Lord Byron.
I min diktantologi från gymnasiet stod "I dag fyller jag trettiosex år" av Lord Byron. Den fick mig att rysa, som man gör i den åldern. Poeten satt i Grekland, utbränd och melankolisk, och drömde om att offra sitt förslösade liv för något större:
Vulkanen lik på öde strand
är elden jag inom mig bär,
ej tänds en fackla vid dess rand
- den dödsbål är.

Jag rös igen. Den sublimerade självömkan var oemotståndlig. Tanken att allt skulle brinna, allt som var futtigt och outhärdligt i både världen och mig själv. Kommentarerna berättade att dikten skrevs i Grekland, där poeten befann sig för att slåss mot de turkiska förtryckarna och dö för fri­heten. Det framgick också att han kort därefter hade ­lyckats dö.
Det framgick däremot inte att Byron skrev dikten för att han var nobbad av en femtonårig grekisk pojke. Inte ­heller att hans "frihetskrig" var en ­stökig fars där de grekiska gerilla­soldater han försökte föra befäl över bråkade inbördes och svindlade honom på pengar. Inte att hans heroiska död berodde på febersjukdom och klantiga läkare. Men ändå.
Ung fröjd du sörjer... slocknad glöd. Men varför leva? När dig finns
det land, det folk, det fält, där död
med ära vinns!


För tio år sen den 11 september fyllde jag själv trettiosex. Jag tillbringade dagen i en idyllens bubbla, så långt från Byrons grandiosa värld som tänkas kunde.
Jag hämtade mina småtjejer på dagis, åkte tunnelbana med dem, köpte prinsesstårta i konditoriet längst ner på Birka­gatan och lovade min tre­åring att hon skulle få rosen. Jag minns det jag tänkte - att jag hittat hem till slut, att jag var lycklig i min lilla värld - och jag minns det extra tydligt på grund av det som hände samtidigt i världen.
Jag missade alltsammans. Först klockan sex ringde en kompis som var hembjuden till mig på kvällen och undrade om jag tänkte genomföra det hela. Hur så, undrade jag? Och medan jag satt där på sängen och hörde om planen som ­flugit in i tornet tänkte jag, med den sortens absurda association man kan få i chockartade ögonblick, på Lord Byron och titeln på hans dikt. I dag fyller jag trettiosex år, tänkte jag.
Jag fort­sätter att tänka på den dikten och tv- bilderna av skyskraporna som brinner.
Ej tänds en fackla vid dess
rand - den dödsbål är.

Jo, i Lord Byrons krig var det onda imperiet muslimskt och offren kristna (i historien byter alla etiketter plats). Nej, han skulle aldrig drömt om massmord (först vår egen tid försåg den apokalyptiska fantasin med de tekniska och ideologiska resurserna). Ändå var det män som Byron som flög in i tornen. Män som inte riktigt var unga längre, men som ville tillbaka till ungdomens rena offervilja.
Män som ville offra sina förslösade liv för något större. Män som betraktade sina egna liv som begravningsbål och inte hade någonting emot att ­förvandla hela världen till samma sak. Män som betraktade vanliga flygpassagerare - finns det inte någonting med flygtrafikens hela miljö som sammanfattar den väster­ländska civilisationens ­kombination av teknologiskt högmod och hopplös banalitet? - som lovligt virke till den stora ­brasan. Män som föraktade prinsesstårta.

Många, har det visat sig senare, är beredda att se dessa män just som företrädare för ­någonting större - för islam, för tredje världen, för någon form av förståelig motvilja mot marsipanrosornas och Boeingplanens civilisation. Andra är beredda att besvara deras apokalyptiska drömmar med sina egna. Senast i Oslo i somras uppträdde en inte riktigt ung man som gjorde verklighet av sina fantasier och lät världen brinna.
Jag ryser fortfarande, men av helt andra anledningar.
Martina Montelius
Martina Montelius
Expressen getinglogga
Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Kulturchef: Karin Olsson. Vik biträdande kulturchef: Ida Ölmedal. Litteraturredaktör: Anna Hellgren. Scen- och ungredaktör: Gunilla Brodrej. Kontakt: fornamn.efternamn@expressen.se. Missa inga artiklar – följ Expressen Kultur på Facebook!

Till Expressens startsida

Mest läst i dag