Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Äntligen lite konst utan konstigheter

Thomas Schütte: United Enemies.Foto: Photo: Serge Hasenböhler / Photo: Serge Hasenböhler
Thomas Schütte: United enemies.Foto: Foto: Åsa Lundén / Moderna Mus / Foto: à sa Lundén / Moderna Musee
Expressen Kulturs konstredaktör Nils Forsberg.Foto: Mikael Sjöberg

Konst utan kitsch eller politiska anspråk har ofta svårare att tränga igenom bruset.

Nils Forsberg njuter av Thomas Schüttes förvridna ansikten och bronskroppar på Moderna museet.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KONST

THOMAS SCHÜTTE

Moderna Museet, Stockholm Till 15/1

Vi brukar tala om vanliga romaner, en vän och jag. Då menar vi romaner som inte har någon deckarintrig i botten och som inte heller i första hand vill diskutera klassamhälle, orättvisor eller bygger på självbiografiskt stoff lätt maskerade till fiktion.

De är litteratur utan annat primärt ärende än att vara litteratur. Allt det andra kan komma med ändå, men främst brukar det vara berättelser om människor som med varierande framgång letar efter lyckan i livet.

De verkar vara vanligare i vuxna, tyskspråkiga länder. Schweizaren Peter Stamm är ett bra exempel, som hans nu aktuella ”Ta vägen” (Thorén & Lindskog) där huvudpersonen plötsligt bestämmer sig för att lämna allt. Ensamheten, som både löfte och hot.

 

Inte politisk konst

Jag brukar tänka på Thomas Schütte som en vanlig konstnär, hopplös på en hipp politisk konstbiennal.

Hans skulpturer – han pysslar även med arkitekturmodeller och målar, men det är inte det viktiga – har en helt egen närvaro. De problematiserar inte rummet, vill inte vara världens glansigaste kitsch. De bara är, på ett sätt som ser lika enkelt ut som det är svårt att få till.

Schütte, född 1954 i Oldenburg och utbildad på konstakademien i Düsseldorf med Gerhard Richter som lärare och ungefär samtidigt som den stora västtyska fotogenerationen med Höfer, Gursky, Struth och de andra.

Och kanske finns en beröringspunkt i det seriella.

 

Kvinnokroppar i metall

Thomas Schütte upprepar och varierar sina motiv, förskjuter skalan och förvrider fysionomier. ”Frauen” är kvinnokroppar i brons, aluminium och stål, stadda i skilda grader av deformation. ”Wichte” anknyter med sina förvridna ansikten till de groteska figurer som smyckar medeltidens katedraler.

Se konsten, så öppnar sig världen.

Utanför Modernas entré vakar den drygt tre meter höga ”Vater Staat”. Auktoritär och sträng, men ändå mänsklig i sin förvridna fulhet. Det är sådana paradoxer vi har att förhålla oss till. Jag är övertygad om att den vanliga konsten gör det lite enklare.