Ansvarsfull kärlek

Sara Kadefors.
Foto: Ulrica Zwenger

Nina Lekander läser en välmenande och ansvarstagande roman av Sara Kadefors.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

"Hon som älskade honom" är ingen tjock bok, det bara känns så ibland. Särskilt i mitten finns en långrandighet och klyschighet hos såväl personer som språk. Huvudpersonen Malena är så skör, så skör och den man – Nathan – hon älskar så präktig, så präktig.

Men visst hejar man på dem och vill att de ska få varandra (eller kanske inte, förresten) och Sara Kadefors strör ut flera angelägna trådar i texten: Malenas stinkande samla på sopor-mamma, de ensamkommande flyktingkillar som Nathan och hans supertrevliga fru upplåter sitt hus till, en strulande tonårsdotter …


Övergripande tema är förutom själva kärleken, eller kärlekarna, ansvar. Att våga ta ansvar, eller för sig själv och läsarna förklara varför man ibland inte kan ta det. Malena skulle kanske kunna beskrivas som en HSP-person, en högkänslig vuxen och barnlös kvinna som efter ett havererat förhållande lämnar Stockholm för en håla i Sörmland där hon hyr ett torp av den godhjärtade familjen Nathan.

En smula motvilligt blir hon mer och mer engagerad i familjen. Särskilt en av de bägge flyktingpojkarna berör henne, Mortaza som får nej på sin asylansökan och en vacker dag försvinner spårlöst. Kanske kunde Malena ha tagit ett större ansvar och förhindrat detta? Dessutom: med vilken rätt törs hon ge efter för sin förälskelse i Nathan och därmed riskera att allvarligt skada en hel familj? Och modern, vilket ansvar har hon egentligen för henne?

Det är sympatiskt och det är samtida och det rinner på (med en rätt intressant väninnerelation som sidospår). Men "Hon som älskade honom" är alltför schematisk för att brinna på riktigt.

ROMAN

SARA KADEFORS

Hon som älskade honom

Piratförlaget, 261 s.