Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Anna Hellgren

Vi är som bländade rådjur just före kraschen

USA:s västkust står i lågor.
Golden gate-bron under en orange himmel i San Francisco.Foto: Gabrielle Lurie / Polaris

Anna Hellgren ser bilderna från San Francisco och tänker på ”Blade runner”.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KOMMENTAR. Pyrocumulonimbus. Det är klimatförändringarnas senaste bidrag till ordboken, och anledningen till att himlen över San Francisco färgades djupt orange i veckan. 

Pyro som i eld, cumulonimbus som i åskmoln. 

Eller som Nasa beskriver fenomenet: en drake som andas eld. 

Den där draken, tjock av röken från tusentals bränder, blockerade solljusets alla blå toner och svepte in staden i brandgul halvdager, solen överglänst av bergsidornas glödande härdar. Regnbågen som är ljuset bruten.

Många har jämfört bilderna från San Francisco med scenerna ur filmen ”Bladerunner 2049”. Världen har gått under, de bemedlade har lämnat det klimatologiska vraket för andra planeter, de som är kvar jagar fortfarande artavvikare. 

Man spelar tennis under en orange himmel i San Francisco.Foto: Gabrielle Lurie / Polaris

Precis som i första filmen regnar det konstant i Los Angeles, men framtidens Las Vegas ligger i megalomana ruiner, insvept i sandstormar och brandgul tjocka. Harrison Fords Deckard är den enda kvar, förskansad i ett överdådigt kasino och hotell, tömt på gäster först när katastrofen redan slagit till. En övertydlig symbol för människans fåfänga jakt på kickar också i den sista av tider.

Men bilderna från San Francisco kommer att gå till historien i sin egen rätt, och inte bara för att de är så kusligt hypnotiska, nästan omöjliga att slita blicken från. 

Det är som vanligt människornas förtjänst. Här och där skymtar de, små siluetter mot väggen av eldsljus, nästan alla med en mobiltelefon sträckt mot himlen. De liknar rådjur eller harar som fångats av billyktor men inte förmår röra sig undan katastrofen, med skillnad att det är människan själv som håller i strålkastaren. 

Joggare under en orange himmel i San Francisco.Foto: Tony Avelar / AP

För det är inte bara Kalifornien som brinner. Det brinner längs större delen av USA:s västkust, det brinner i Amazonas och Sibirien. Nyligen slukades enorma områden i Australien av lågorna. 

Och det är bara en början. Precis som covid-19 är en dödlig generalrepetition inför de virus som kommer att svepa genom mänskligheten så länge vi behandlar jorden och djuren som förädlingsbar råvara att konsumera efter behag. 

Det är oerhört skrämmande, och de behagliga vägarna ut ur krisen har tagit slut för länge sedan. Vi kan inte ens ta tillfredsställande bilder under tiden, eftersom telefonernas kameror justerar den ”onaturliga” bristen på ljus och bleker himlarna på eget bevåg. Vi måste öppna ögonen.

För att tala med sensmoralen i ”Bladerunner” – det är inte vilka vi är utan vad vi gör som betyder något.

 

Anna Hellgren är redaktör på Expressens kultursida.

 

Turister omringades av monsterlågorna

Jeremy: ”Ansiktet träffades av glöden”.