Anna Hellgren
I begynnelsen var orden. De Nya Moderaterna bytte sociala problem mot utanförskap, stora skattesänkningar för redan välbärgade till jobbskatteavdrag. Förmögenhetspartiet självt trollades i ett nafs till det nya arbetarpartiet - bort med nyliberalt sifferrabblande och värdekonservatism, in med livspusslets vardagsbrigader.
Överst tronade en skapelse så perfekt att inte ens PR-geniet Schlingmann kunnat fantisera ihop dem - Fredrik och Filippa Reinfeldt.
I statsministerparet fick Moderaterna den perfekta posterfamiljen för sitt nya projekt: vi är precis lika vanliga som ni. Vi lyssnar på E-type, ser på "Idol" och läser Camilla Läckberg hela semestern. Hämtar barn i skolan och skjutsar till träningar (när vi inte tar med dem på biopremiärer).
Filippa Reinfeldt var den största tillgången. Medan Fredrik stod sammetsögd i riksdagen och med huvudet på sned utlovade medelklassens revansch över de sjuka och lata delade Filippa generöst med sig av kakrecept, middagsmenyer och poserade på Mama-omslag. Inte ett monster under Täbysängen.
Numera är Fredrik massmedialt frånvarande och trött, Filippa däremot strävar obruten framåt. I sin roll som landstingsråd i Stockholm och en av Sveriges tyngsta makthavare, inte minst budgetmässigt, har Filippa Reinfeldt förvisso alltid varit undvikande. På kontoret finns flera års obesvarade medieförfrågningar i ämnen som inte passar in i det nymoderata lyckoriket:
Vårdval Stockholms förödande konsekvenser för folkhälsan i missgynnade områden, vårdcentraler sålda till vrakpris och överfulla akutmottagningar.
Demokratisk dialog är inte landstingsrådets paradgren (här kan lämpliga jämförelser göras med kollegan och spårvagnspatronen Christer G Wennerholm som låter mingelbilderna tala vid snart sagt samtliga spörsmål).
Alltså är det knappast en slump att bildtjänsten Instagram är Filippas sociala medium by choice. Om Twitter är en mediesjuk grälstuga och Facebook ett virrvarr av hätska utfall, husdjur och kompisar från förr är Instagram en socialt snäll smartphonekanal där användarna mest delar ut hjärtan och bekräftande utrop till varandra. På några månader har Filippa Reinfeldt samlat ihop snart 4 000 följare.
Och som hon instagrammar! Flera gånger om dagen strömmar bilderna från landstingsrådets telefon. På många sätt liknar flödet den gängse användarens. Maträtter (tacogratäng och fredagsmys!), naturbilder, barn och kolleger. En övervägande andel av bilderna föreställer henne själv, Kennedyleende och ofta minglande bakom förföriskt pålagda filter.
Själklart finns gott om nymoderata markörer. Filippa läser Kepler-deckare och Peter Jöbacks memoarer, tittar på "X Factor" och älskar One Direction och smarriga bakverk, powerminglar med Micael Bindefeld, Camilla Läckberg och Danny Saucedo - samt plåtar oroväckande ofta luxuöst butiksuppställda tvålar. Det senare hänger kanske ihop med landstingsrådets oro för folkhygienen, med jämna mellanrum uppmanar hon nämligen alla att tvätta händerna ofta för att inte sprida baciller i det offentliga rummet.
Jämfört med de tidiga medieårens ensidiga familje- och statsministerfokus innehåller singel-Filippas flöde något nytt, närmast personvalskampanjartat. Yrkesrollen betonas hårt, inte minst hur hon jobbar både natt och dag och helg för stockholmarnas hälsa.
De få följare som försöker sig på politiska frågor ignoreras dock, likaså journalister som försöker boka intervjuer på denna enda existerande direktkanal. Bara vid ett tillfälle spricker bilden av den perfekta ledaren i allmänhetens tjänst.
När ABC-nyheterna rapporterar om kaos och livsfarligt överbelagda akutmottagningar i länet brister Filippa Reinfeldt ut i en rent gammelmoderat attack - på Socialdemokraterna som haft mage att kritisera tillståndet. "Tram(s)igt inslag på tv i kväll! (...) ZZZ, ZZZ, (...) Det känns kanske inte helt (s)uperseriöst..."
Se där ett undantag som bekräftar regeln. Ibland säger ord mer än tusen bilder.