Hoppsan!

Ett tekniskt fel har uppstått. Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa Expressen i ett bättre anpassat format?

Du kan alltid välja vilket format sidan ska visas i, i sajtens sidfot.

Anna Hellgren

Hyllade fotbollsfilmen gör det för enkelt för sig

Erik Enge spelar Martin Bengtsson i ”Tigrar”.
Foto: Tri Art
Anna Hellgren.
Foto: MIKAEL SJÖBERG

Filmen ”Tigrar” har hyllats och prisats av de allra flesta. 

Anna Hellgren ser igenom en lite för banal historia. 

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KOMMENTAR. När Martin Bengtssons ”I skuggan av San Siro” landade på bokdiskarna 2007 var psykisk ohälsa bland idrottare något som sällan uppmärksammades. Bengtssons berättelse om de där nio månaderna som tonårsproffs i Inter, de som slutade med ett självmordsförsök och ett brutet kontrakt, rönte förvisso en del uppmärksamhet – men den riktiga genomlysning av idrottens villkor uteblev. Liksom några år senare, när höjdhopparen Linus Thörnblad avslutade karriären på grund av psykiska problem.

Men när Ronnie Sandahls ”Tigrar”, löst baserad på Martin Bengtssons bok, nu dundrar in på biograferna är tiden förhoppningsvis mogen. Den borde vara det, inte minst som det enda riktigt minnesvärda från sommarens OS i Tokyo var storstjärnorna Simone Biles och Naomi Osakas respektive sammanbrott. 

Ibland är en inställd medverkan större än den som blir av, för att tala med den stora rockpoeten. Och i en tid där också mindre uppmärksammade liv så lätt går att omvandla till reda pengar i den digitala uppmärksamhetsekonomin vet fotbollsspelare mer än de flesta om vad som händer med med själen när kroppen får en prislapp.

Den vänskap och kärlek som trots allt finns är villkorad av ägarnas nycker.

”Tigrar” – prisad av filmfestivalerna i Göteborg, Busan och Lübeck och nyligen nominerad till Nordiska Rådets filmpris – går rakt på kärnan. Redan i inledningen hanteras filmens Martin Bengtsson (Erik Enge) som ett stycke, förvisso kostsamt, kött när han vägs och mäts av Inters läkarteam. Klubbpresidenten berättar att han alltid letar efter spelare som hellre dör än förlorar, såna vars brist på något grundläggande mänskligt gör att de aldrig någonsin ger upp, oavsett hur framgångsrika de blir. Lagkamraterna hatar den nya konkurrenten, 16-åringen från Sverige. Själv är han sällan glad, rädslan för att misslyckas alltid starkare och den vänskap och kärlek som trots allt finns är villkorad av ägarnas nycker. Sådan är kapitalismen. 

Av de svenska filmrecensenterna har ”Tigrar” tagits emot som en gåva. Och visst är det snyggt. Fotbollsscenerna, där kameran zoomar in Enges ansikte när den inte fokuserar på fötternas hets i närkamperna, är övertygande, Milano en vacker stad om natten och huvudpersonens allt magrare ansikte en vacker tavla av desperation, ticks och förvirring på resan mot det oundvikliga självmordsförsöket.

Det är helt enkelt lite för enkelt.

Tyvärr har regissör och manusförfattare Sandahl inte lagt ner lika mycket tid på själva den psykologiska bakgrundsberättelsen. Här finns inget rum för subtiliteter. Pappa har stuckit och är en karikatyr på en man utan känsla för sina eller andras känslor. Mamma blev fattig och mådde dåligt. 

Den svenska fotomodellflickvännen är också ett stycke kött beroende av mäktiga människors investeringsvilja, men med flera år i branschen har hon också större motståndskraft och gör vad hon kan för att locka fram livet ur den unge Martin. Och hon har en skärmbild på sin mobil av en tiger. Ett inlåst rovdjur som tog första bästa chans att döda sin skötare, trots att den fick vänta många, många år i sin bur. 

Det är helt enkelt lite för enkelt. Den som vill lära sig något om ett hål i själen får leta någon annanstans. 

Varför inte börja med ett filmklipp från en tävling med Simone Biles, vilket som helst duger.



Anna Hellgren är redaktör och kritiker på Expressens kultursida. 




Lyssna på ”Två män i en podd”

https://embed.radioplay.io?id=90023&country_iso=se

En sökande podd från Expressen Kultur – om manlighet, kärlek och ensamhet. Med radiostjärnan Eric Schüldt och Daniel Sjölin, författare och tv-profil.