Anna Hellgren
KLIMAT. ”How dare you?”
Om världen inte kände till Greta Thunberg förut så gör den det nu.
När den klimatstrejkande 16-åringen gavs möjligheten att öppna FN:s klimatsamtal i New York tog hon chansen att läxa upp världens ledare – de som vägrar ta till sig vetenskapen, som låter fossilkapitalet och den ekonomiska tillväxtens gospel fortsätta att diktera villkoren för allt levande.
Det uppfordrande talet jämförs redan med Martin Luther Kings epokgörande ”I have a dream”.
Greta Thunberg drömmer som bekant inte, det har inte hennes generation råd med. Deras framtid är redan intecknad av koldioxidutsläpp, drömmarna stulna av frossande vuxengenerationer – och av alla de politiska ledare som låter dem fortsätta.
Hon gör givetvis helt rätt i att kasta drömmarna överbord, det borde vi alla ha gjort vid det här laget, oavsett hur många tyckare som vill ”bry sig” om hennes mentala hälsa eller fortsätta att sjunga den gröna kapitalismens lov.
Hennes röst må ha darrat en smula av vrede, men kravet på förändring var glasklart.
Vi står inför en klimatologisk avgrund, och bara genomgripande politiska beslut kan rädda oss. I den här takten tar världens utsläppsbudget slut om åtta år, det kan ingen sopsortering i världen rå på. Greta Thunbergs budskap har varit konsekvent sedan hon inledde sin ensamma skolstrejk för drygt ett år sedan: politiken måste anpassa sig efter vetenskapen om vi och världen ska överleva.
Och ursäkta en gammal romantiker, men det anmärkningsvärda i talet var varken modet eller den retoriska begåvningen – det var själva upptrappningen. För hennes röst må ha darrat en smula av vrede, men kravet på förändring var glasklart.
”Alla framtida generationers ögon är på er. Om ni sviker oss kommer vi aldrig att förlåta er. Vi kommer inte låta er komma undan. Här och nu drar vi en gräns.”
Prickarna på demonstrationskartan börjar närma sig en stjärnhimmel.
Det är inte ett drastiskt uttalande av ovanligt stridslysten tonåring, det är ett löfte från en person med miljontals allierade. För Greta Thunberg är inte ensam längre.
I fredags demonstrerade över fyra miljoner (främst) unga människor världen över.
Kabul, Buenos Aires. Malmö, New York och Bogota. Klimatstrejkerna genomfördes i svindlande 163 länder, prickarna på demonstrationskartan börjar närma sig en stjärnhimmel.
På fredag intar de gatorna igen, och något säger mig att de kommer att vara ännu fler.
”Världen vaknar och förändringen är på väg, vare sig ni vill det eller inte.”
Mitt i all vanmakt, sorg och vrede är det alldeles fantastiskt.
Anna Hellgren är redaktör och kritiker på Expressens kultursida.
LÄS MER – Anna Hellgren: Klimatet är visst en fråga om höger och vänster
LÄS MER – Anna Hellgren: Det är bra att ni slutar flyga men det räcker inte
LÄS MER – Anna Hellgren: Kolet vi ärvde kommer att förgöra jorden