Europa har hamnat i ett permanent krisläge

KULTURKRÖNIKA. Känner ni det också? Pandemin så avlägsen, minnet liksom suddigt. Gick jag verkligen runt (i grannskapet, varv efter varv) och tänkte på smitta och vårdkollapser och höll en men helst två meters avstånd till människor också utomhus i över ett år, ändå till dess den andra Modernadosen kickade in framåt högsommaren?

I fickan ligger körkortet jag till allas förvåning tog för att kunna köpa en bil och åka längre än en cykel tillåter. 

Att nån så utomordentligt neurotisk som undertecknad plötsligt bytte coronademonerna mot rofyllda (nåja) turer per buss i Stockholms rusningstrafik är ett bevis så gott som något på den mänskliga hjärnans mysterier. 

Pandemin finns ju kvar. Människor insjuknar och dör hela tiden, på vissa platser på jorden i fortsatt ofattbara antal. Men de flesta av oss tänker inte på den så mycket längre. Först försvann restriktionerna, sedan invaderade Ryssland Ukraina. Och på samma sätt som varenda samtal nyss inleddes med en omgång symtom, restriktioner och den senaste statistiken från både hobbyepidemiologer och Anders Tegnell pratar vi nu om Mariupol, pansarskott och Vladimir Putins senaste framträdande. 

Det är djupt mänskligt att oroa sig för och fokusera på det som hjärnan uppfattar vara den mest akuta krisen, men det är sällan särskilt bra i längden. Åtminstone inte för den majoritet som inte är direkt beroende av det för sin överlevnad. 

30 grader över den normala temperaturen i Arktis, 40 i Antarktis

För vi har inte bara en kris i taget, utan lever i ett tillstånd där flera kriser pågår samtidigt. Bomberna slutar inte falla i Jemen bara för att de börjar falla i Ukraina. Desperata flyktingar tar båten över Medelhavet och försöker trotsa döden samtidigt som utmattade ukrainare korsar gränsen till fots och i Tigrayprovinsen kan 500 000 människor dött i sviterna av Etiopiens brutala attacker.

Kriget i Ukraina bär också på riskerna för flera andra, enorma kriser. Ukraina är på riktigt världens kornbod och om vårsådden äventyras kommer bristen på livsmedel att bli akut. De höjda bensin- och dieselpriserna i Europa kommer att framstå som mycket små bekymmer.

Mellan klimatförändringarna, covid-19 och Rysslands krig mot Ukraina har Europa hamnat i samma slags permanenta krisläge som många andra delar av världen gör och gjort länge. Det kommer att kräva stora insatser och sätta ekonomier och kanske hela stater i gungning. 

Klimatet ja. Den krisernas kris vi slutade att tala om så fort pandemin drog in över världen. 

Nyligen rapporterades rekordtemperaturer på bägge polerna. 30 grader över den normala temperaturen i Arktis, 40 i Antarktis. Polarforskare i Antarktis poserade i badkläder i ”värmen”. Skäms inte om du missade det, eller att en bit glaciär stor som Los Angeles lossnade från den södra polen ungefär samtidigt. Det gjorde nästan alla. 

Temperaturerna är så oväntade att ingen har en riktigt bra förklaring till dem. Är kraftiga värmeväxlingar och i så fall snabbt stigande havsnivåer det nya normala? Kanske, men förmodligen inte. Men de kommer att bli det förr eller senare om utsläppen av koldioxid inte minskar drastiskt. Oåterkalleliga klimatkatastrofer och -förändringar kommer att fungera ungefär som alla andra stora kriser. Plötsligt en dag är de bara där, omöjliga att runda.

Ni vet, ett virus lamslår världen, ett krig bryter ut. Isarna kollapsar och fryser inte igen. 

Den enda skillnaden är att just den här krisen vet vi nästan allt om. Vi vet att den kommer och vad den beror på. 

Det minsta man kan begära är att vi agerar därefter.

Anna Hellgren är redaktör och kritiker på Expressens kultursida.