Ett otäckt troll följer efter den lilla häxan

RECENSION. Ack, den som vore barn och fick upptäcka Fabian Göransons Hokus pokus-böcker om den lilla häxan! 

Dessa serieromaner för mellanåldern har allt man kan begära: magiska konster, spänning och högst mänskliga relationer. Dessutom bjuder de på underfundig humor och skönt generösa bilder. Den som läst Göransons vuxenböcker, som ”Gaskriget” eller ”Drömmen om Europa”, känner igen estetiken: serietidningsretro med fyllda sidor, mycket färg och tydlig mimik. 

Hokus pokus-serien handlar om Ida – ett vanligt, men ensamt, barn som lever ett vanligt liv i den sömniga lilla staden Sjöviken. Tills en dag när hon hittar en magisk hatt som ger henne oanade trollkrafter. Och kompisar. Som väl inte bara gillar henne för hattens skull?

Efter att ha förvandlat skolmaten till monster och gympasalen till en djungel i första boken beläggs hon med trolleriförbud av vuxenvärlden, men … Såklart blir det mer trolleri och fler böcker. 

Ida har räddat sina av bufféfrossa förryckta föräldrar från ett öde som vargmat, trollat fram en trädkoja stor nog att rymma alla klasskamrater (och räddat dem och skogen från att brinna upp) – och förvandlat klassens skvallrigt beskäftiga trillingar till paddor som hämnd.

För en vuxen läsare är det extra befriande att det okommenterade 1980-tal som böckerna utspelar sig i låter Idas pappa vara uppslukad av romaner och röka inomhus. 

Varför äter han popcorn?

I Göransons sjätte bok i serien, ”Sommarens hemligheter”, är Ida än en gång ensam. Alla kompisar har åkt på semester, och hennes lillebror och föräldrar är så förkylda att familjens campingtripp har ställts in. 

Ida går på jakt efter en glass i ett helt öde Sjöviken, där de enda människorna förutom hon tycks vara den mystiska Jenka i kiosken och fyra barn på husvagnssemester i staden. Vilka är de? Och vem är den otäcka trollgubben som följer efter dem? Varför äter han popcorn? 

”Sommarens hemligheter” är inte lika flippigt spännande som ”Vargarnas fest”, och saknar djupet i till exempel ”Den magiska kojan”. Den är mer som ett kärt återseende, en hållplats på vägen mot nästa kapitel i serien.

Jag längtar redan dit. 

Anna Hellgren är redaktör och kritiker på Expressens kultursida.