Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Anna Hellgren

En myt att de ratade männen blir allt fler

Dejtingappen Tinder. Foto: JOHANSEN, ERIK / NTB SCANPIX TT NYHETSBYRÅN
Anna Hellgren.

I kulturdebatten påstås det att vi måste börja ta ansvar för de ratade Tindermännens lidande. 

Anna Hellgren ser en undermålig kulturjournalistik. 

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KULTURDEBATT. Det har varit den ratade Tindermannens år i år. Sedan Göteborgs-Postens kulturchef Björn Werner dubbade honom till 10-talets förlorare i en viral krönika efter nyår har diskussionerna legat som en matta över sociala medier och kultursidor. 

Debatten om de förlorade männen är inte ny – pojkar misslyckas i skolan, män och pojkar läser inte böcker längre, pojkar och män är utsatta för våld i större utsträckning än kvinnor. 

Och nu, enligt Werner, ratas de också på den heterofila dejtingmarknaden eftersom de inte lyckas hävda sig när det kommer till arbete, karriär och utbildning. 

Ur den andra ringhörnan väckte kulturjournalisten Kristin McMillen stor uppmärksamhet i höstas med en krönika i ETC om hur välutbildade kvinnor har svårt att hitta män att skaffa barn med. 

Här finns således ingredienser till en högexplosiv kamp om fortplantningsprivilegierna.

Synd bara att påståendena inte stämmer. 

Förlorarna? Lågutbildade och fattiga kvinnor.

För bortom blänket från de digitala skyttegravarna förhåller det sig i själva verket tvärtom. Män med låg status vad gäller utbildning, ekonomi och arbete har lättare att skaffa familj i dag jämfört med på 1970-talet, och detsamma gäller högstatuskvinnor. 

Bland de senare har nio av tio barn och partner vid 40-årsdagen i dag, jämfört med sju av tio för 40 år sedan. På 1970-talet hade hälften av de lågutbildande och –avlönade männen familj – i dag två tredjedelar. 

Samtliga har vunnit på jämställdhetspolitikens normer och reformer.

Björn Werner, kulturchef på Göteborgs-Posten. Foto: Bengt Oberger / Wikimedia Commons

Männen för att de inte längre ensamma behöver försörja en familj, kvinnorna för att de med barn- och äldreomsorg inte längre behöver välja mellan karriär och familj.

Förlorarna? Lågutbildade och fattiga kvinnor.

Ovan framkom när en förvånad Monica Saarinen intervjuade Johanna Rickne, professor i nationalekonomi vid Stockholms universitet och specialiserad på arbetsmarknads och familjeekonomi, under Ekots lördagsintervju i helgen.

Nostalgi och ressentiment är en oemotståndlig cocktail.

Det är givetvis ett underbetyg till kulturjournalistiken – vad sägs om att basera sina tvärsäkra uttalanden om påstådda samhällsförändringar på tillgänglig vetenskap snarare än på anekdoter och känslor? – men också symptomatiskt.

Få grupper i samhället är lika osynliga som lågutbildade och/eller fattiga kvinnor, för övrigt den enda grupp vars medellivslängd minskar. Det är nästan så att man skulle vilja uppmuntra dem att begå lite näthat, så att de åtminstone kunde få plats i Björn Werners klasskamp där ”Tindermännens lidande är allas ansvar” och ett symptom på ett samhälle som blandat ihop jämställdhet med jämlikhet. 

Raljans åsido: Nostalgi och ressentiment är en oemotståndlig cocktail, och idén om den förfördelade mannen och hans forntida status har långt större verkningar än ett antal kulturartiklar formulerade under felaktiga premisser. Övertygelsen om att ens livsmöjligheter har försämrats är också en stark drivkraft för politisk mobilisering, oaktat om premisserna bygger på lögner. 

Det är bara att se sig om i västvärlden, själva essensen i den högerradikala framgångssagan hämtar sin näring just från drömmen om en enklare, bättre värld där allt var mer som förr. 

Det lär inte vara kvinnorna som vinner, den här gången heller.

 

Anna Hellgren är redaktör på Expressens kultursida. 

Är Gardet feministernas Avpixlat?

Vad är Gardet? Detta avsnitt av Kultur-Expressen gästas av Cissi Wallin, personen bakom den omdiskuterade feministsajten.