Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Anna Hellgren

Akademien står alltjämt i vägen för litteraturen

Horace Engdahl. I förgrunden syns Göran Malmqvist. Foto: FREDRIK PERSSON/TT / TT NYHETSBYRÅN
Anna Hellgren. Foto: MIKAEL SJÖBERG

Nu är det upp till bevis för Svenska Akademien. Anna Hellgren påpekar att de aderton fortfarande har en lång väg att vandra.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KRÖNIKA. Det känns som ett halvt liv sedan Sara Danius klev ut genom dörren i Börshuset och utan darr på stämman meddelade att Kazuo Ishiguro tilldelas Nobelpriset i litteratur 2017.

En dryg månad senare briserade skandalerna, och snart var Svenska Akademien mer förknippad med Jean-Claude Arnault, sektmentalitet och plågsamma strider inför öppen ridå än någonsin snille och smak.  

Den en gång så skinande kronan i Nobelsammanhang reducerades till en dokusåpa framför ögonen på en mållös omvärld.

När litteraturvetaren Mats Malm ska tillkännage 2018 och 2019 års pristagare är det således ingen underdrift att säga att mycket står på spel. 

Församlingens internationella anseende är djupt sårat. Och den författare som tilldelas 2018 års pris kommer för alltid vara förknippad med de gångna årens tumult, förutsatt att hen alls vill ta emot det.

Ska till exempel förlagsmannen Henrik Petersen förmås avstå att ge ut författare som finns på Nobelkommitténs radar?

Samtidigt har Nobelstiftelsen lyckats baxa in sin trojanska häst bland de aderton. Med de nya externa ledamöterna i Nobelkommittén är det ajöss och farväl med Akademiens flerhundraåriga oberoende. De fem har ett mandat på två år, och när de slutar tar de med sig kunskapen om vilka författare som ligger bra till för framtida utmärkelser. 

Ska till exempel förlagsmannen Henrik Petersen förmås avstå att ge ut författare som finns på Nobelkommitténs radar?

Alternativet skulle vara att låta dem sitta på livstid, men då faller själva idén med extern kompetens. Om tanken är att de ska bytas ut med jämna mellanrum kommer Akademien snart bli tvungen att lyfta på sekretessen och redovisa vilka författare som är med på listan över tänkbara pristagare – för den sortens hemligheter är vilken litterär krets som helst för liten, inte minst Sveriges. En av Nobelprisets förtjänster är trots allt själva överraskningsmomentet. 

I den bästa av världar skulle den här texten ha handlat om prisgissningar (Anne Carson, László Krasznahorkai) och pläderingar för hjärtats mindre troliga favoriter (Ljudmila Ulitskaja, Nina Bouraoui).

Men det är svårt att fokusera på litteratur när det kommer till Svenska Akademien.

I intervjun framgår att Horace Engdahl ansluter sig till konspirationen.

För även om de aderton åter vågade bjuda utvalda kritiker och mediepersonligheter på vin under Bokmässan i Göteborg finns alltid risken att såpoperan återuppstår, om än i mindre skala. 

Nyligen publicerade tidskriften Vi en intervju med Matilda Gustavsson vars stora avslöjande om Jean-Claude Arnaults våldtäkter och övergrepp blev startskottet för Akademiens kris. I intervjun framgår att Horace Engdahl ansluter sig till konspirationen att Gustavssons arbete – och därigenom de otaliga kvinnornas vittnesmål – bara är ett uttryck för starkare krafters önskan att ödelägga Svenska Akademien. Samma idéer som har en framträdande plats i Katarina Frostensons ”K” från i våras. 

En Svenska Akademien som inte förstår allvaret i det som inträffat är en som gör sig själv obsolet. 

 

Anna Hellgren är litteraturredaktör på Expressen.

I tv-spelaren ovan visas ett samtal mellan Karolina Ramqvist och Anna Hellgren om Ramqvists roman ”Björnkvinnan”.

 

LÄS MER – Victor Malm: De borde få årets Nobelpriset i litteratur

LÄS MER – Valerie Kyeyune Backström: Nobeltippad Jamaica Kincaid syr sin pappa av ett hål