Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Anna Hellgren

Akademien bryr sig inte om lipande fruntimmer

Peter Handke tar emot Nobelpriset i litteratur.Foto: PELLE T. NILSSON / SPA SPA | SWEDISH PRESS AGENCY

Anna Hellgren kommenterar de senaste turerna runt Peter Handkes Nobelpris. 

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KULTURDEBATT. Äntligen lyfte Kristofer Leandoer på förlåten och berättade varför han, samtidigt som Gun-Britt Sundström, hoppade av Nobelkommittén i vintras.

I Svenska Dagbladet bekräftar han att det inte var priset till Peter Handke som sådant, utan Akademiens hantering av detsamma som fällde avgörandet. ”Att Handke var värd Nobelpriset ansåg jag då och anser fortfarande stå utom allt tvivel. Däremot ansåg jag då liksom nu att det var ett beslut som hetsades fram, utan tillräcklig förankring.”

De externa ledamöterna hade inget att säga till om, både de och Nobelpriskandidaterna ska i stället ha varit ”brickor i ett internt maktspel” som syftade till att manifestera en litteratursyn där konsten står över verklighetens alla snaskigheter och komplikationer. 

Leandoers utsagor kommer inte som en överraskning. 

Själv skrev jag redan förra hösten att ”en inte alltför vansinnig gissning är att Peter Handkes pris var den självutnämnde krigaren [Horace Engdahl] och hans gängs sätt att hämnas och en gång för alla inpränta Akademiens oberoende i omvärlden”.

Återstår att se hur länge den hållningen kan överleva.

Som Leandoer påpekar gick Akademien tidig ut och slog fast att priset till den folkmordsförnekande Peter Handke var ett uteslutande litterärt val som alls inte gick att diskutera i relation till Handkes irrläror om krigen på Balkan (att uttalandet tyvärr inte hindrade de kvarvarande externa ledamöterna från att trassla in sig i diverse relativiseringar av desamma är fortfarande sorgligt men i sammanhanget en annan historia). 

Handkes Nobelpris fick alltså tjänstgöra dubbelt – lika lite som Akademien lät sig påverkas av politiken, lika lite bryr den sig om bjäbb och bjäfs i medierna. 

Undan med våldtäkter och serietafsande, väck med misogyni och anklagelser om ohederliga intriger. Svenska Akademien, liksom litteraturen, är evig och suverän oavsett vad några lipande fruntimmer i Stockholm eller Srebrenica har att säga om saken.

Återstår att se hur länge den hållningen kan överleva. 

 

Anna Hellgren är litteraturredaktör på Expressens kultursida.

 

 

Lyssna på ”Lunch med Montelius”

https://embed.radioplay.io/?id=73105&country_iso=se

En omtalad podd från Expressen Kultur – som tar er med bakom kulisserna i kulturvärlden. Med två av kultursidans stjärnor: Martina Montelius, teaterdirektör och författare, och kritikern Gunilla Brodrej. Podden är en hyllning till alla kulturtanter där ute oavsett kön.