Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Anna Hellgren: Vi kan visst - om vi vill

Anna Hellgren, skribent och redaktör på Expressen Kultur. Foto: Mikael Sjöberg
FOLKVANDRING. En volontär på Lesbos hjälper en flyktingfamilj att komma i land. Foto: Santi Palacios

Efter freden 1945 fanns den politiska viljan och de djärva drömmarna för att bygga ett nytt Europa.
Anna Hellgren om en kontinent som i dag har valt murarnas och nationalstatens smala väg.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Nu står vi här, framför systemkollapsen. Där är den. Systemkollapsen. Jaha. Det är långt ifrån som på Louvren, även om en inte allt för djärv gissning är att framtidens medborgare kommer att blicka tillbaka på den 24 november 2015: inte med av regeringen föreskriven stolthet, utan som dagen då Sverige en gång för alla förlorade viljan till progressiva politiska lösningar på svåra problem.

Efter ett år av alarmistiska tirader om välfärdsstatens sammanbrott, ohanterliga volymer och ohållbart asylmottagande: en kapplöpning mot minsta möjliga antal snarare än politiska förhandlingar om medel för omhändertagande och integration.

Konservatismen segrade. Sverige stänger gränserna, grannländerna följer efter. Flyktingar kommer att pressas tillbaka mot stängslen och lägren i EU:s krisande stater längs de yttre gränserna – Grekland, Spanien, Italien, Bulgarien. Den som vill rädda sina barn måste sätta dem i båten över Medelhavet.

 

Pervers motsats

Det är sant att Sverige har tagit emot över 100 000 flyktingar i år. Det är också sant att 400 000 överlevt resan till grekiska Lesbos under samma tid och att ännu fler är på väg, väntar i läger eller gränsövergångar eller hamnstäder i Libyen och Egypten.

Men det går inte att lagstifta bort människors längtan efter frihet och trygghet, hur höga stängsel man än bygger. Den kapitalistiska praktik där gränslös frihet bara gäller kapital, varor och tjänster och inte människor liknar mest ett perverst slags motsats till Sovjetunionens officiella retorik om gränslös kosmopolitism samtidigt som medborgarna nekades pass. Oavsett vilka signalpolitiska åtgärder Sverige eller Europa tar till för att minska antalet asylsökande kommer människor fortsätta att trotsa döden för att ta sig hit, så länge här är (relativt) bättre än där.

Vi lever i folkvandringarnas tid, 60 miljoner människor är på flykt. Samtidigt målas flyktingar upp som det främsta hotet mot de problem krackelerande välfärdsstater i väst redan dragits med i decennier: bostadsbrist, arbetstillfällen, ökande fattigdom.

 

Staten ska reglera marknaden

Det är svårt att inte tänka på Väst- och Centraleuropa efter 1945. 21 miljoner flyktingar, enorm bostadsbrist, söndertrasad infrastruktur och ännu trasigare samhällen. Det hade aldrig gått att lösa utan gigantiska investeringar för lånade (och Marshall-skänkta) pengar, djärva framtidsdrömmar och – viktigast av allt – en progressiv politik för ekonomisk jämlikhet. Priset minoriteten betalade i form av något sämre monetär bekvämlighet ansågs vara värt det.

I sin tegelsten "Postwar" visar den brittiska historikern Tony Judt (1948–2010) hur kontinentens dominerande politiska rörelser (krist- respektive socialdemokratin) kom till liknande slutsatser: för att undvika ännu ett krig måste staten i olika grad reglera marknaden. När hotet från Sovjet och järnridån upphörde försvann också idén om jämlikhet för fredens skull ut med badvattnet.

Att Europas länder i dag väljer murarnas och nationalstatens smala väg snarare än att öppna upp och bygga sina samhällen för de som behöver och vill – oavsett var de flytt ifrån – må vara en för stunden mindre politiskt komplicerad manöver än motsatsen. Kostnaden kommer att räknas i människoliv. Det är outsägligt sorgligt, och helt onödigt.

Historien visar att vi kan. Om vi vill.

 

Följ Expressen Kultur på Facebook - där kan du kommentera våra artiklar.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!