Anna Gullberg
KOMMENTAR. I USA är spionerande djur sedan länge inte bara en angelägenhet för CIA. Vanligt folk använder dem flitigt också, om än i det uppstoppade formatet. Gosedjur med inbyggd inspelningsutrustning, ”nanny cams”, finns i många hem, och har genom åren avslöjat allvarliga vålds- och sexualbrott så väl som en hel del pikanta och högst privata situationer.
För ett land besatt av personlig integritet så är det påfallande lite av den varan som åtnjuts, även i det egna hemmet.
Kanske inte så konstigt då att det är amerikanska forskare som nu fått idén att väcka döda uppstoppade fåglar till liv igen genom att fylla deras håligheter med den senaste tekniken och bygga om dem till spionerande drönare. Just nu grubblar man på hur det ska gå till att få vingarna att vifta på ett naturligt sätt, men de döda flaxarna, de finns redan i luften.
Ju mindre desto bättre förstås. Trollsländor, skalbaggar och myggor i drönarform har lurat många.
I jakten på information finns inga gränser.
Spionduvor, försedda med gps och kamera, är en vidareutveckling av de hundratusentals duvor som flög kodade budskap mellan de allierade under andra världskriget.
Djur är, åtminstone i teorin, bra spioner.
Djur är, åtminstone i teorin, bra spioner. De rör sig lite hur som helst, finns överallt på ställen där människor eller maskiner skulle kunna anses suspekta.
En del av dem är till och med smarta och tjänstvilliga, delfiner till exempel. Det sägs att den ryska militärhamnen på Krimhalvön vaktas av just tränade delfiner. De har lärt sig att skicka varningsljud om dykare eller andra främmande element dyker upp i anslutning till hamnens inflöde.
Delfiner har också visat sig vara fena på att söka efter minor, och bärga utrustning som gått förlorad i havet. De både ser och hör extremt bra.
Men också sälar, sjölejon, stora malfiskar, och förstås, valar, har använts. Djur som rör sig över stora områden har, med rätt utrustning monterad, möjlighet att sända värdefull information, och behöver aldrig visa pass i någon gränskontroll.
I ett av många forskningsprojekt, majoriteten av dem under Kalla krigets glansdagar, försökte man lära delfiner att fästa minor på fartyg, ett träningsläger för självmordsbombar-delfiner.
Valen Hvaldimir, efter val och (Vladimir) Putin, är kanske inte så unik som den verkar.
Tränade djur verkar smått onödigt i robotiseringens tidevarv, men ändå har de något som drönarna saknar. En avväpnande naturlighet, som gör dem till den bästa sortens spion – den som aldrig märks.
Hundar går att träna. Vänliga, korkade, tillgivna.
Katter däremot. Deras överlägsenhet och integritet gör dem omöjliga att använda som spioner.
Kattens första uppdrag var att avlyssna sovjetiska ambassaden.
De bästa har ändå försökt. CIA plöjde ner 200 miljoner kronor på ”Operation acoustic Kitty”, där en stackars katt fick en radiosändare inopererad i huvudet, en mikrofon i örat och en rejäl antenn insydd i pälsen.
Kattens första uppdrag var att avlyssna två tjänstemän på den sovjetiska ambassaden i Washington, när de satt på en parkbänk.
Det blev en katastrof.
Spionkatten tappade snabbt intresset för uppdraget när den såg något spännande att jaga i stället. Den sprang rakt ut i gatan, och dödades i rikets tjänst. Kanske kan den återuppstå som agent, i en mer lättstyrd, uppstoppad form.
Anna Gullberg är reporter och kulturskribent på Expressen.