Anna Gullberg
IN MEMORIAM. Santino låg livlös på golvet i dygn i djurparken, kanske var han svårt skadad och ensam i plågor de sista timmarna.
Vi vet inte. Ingen kom till hans räddning.
Jag undrar vad han tänkte på, för han kunde det, en av de smartaste varelserna på jorden, bara inte en människa.
Till sist låg han död, innan personal vågade sig in till schimpanserna i Furuviksparken.
Jag hade på känn att Santino var en av rymmarna, hela hans väsen skrek det, men också att han inte skulle klara rymningsförsöket. Han framstod inte som någon som skulle låta sig fångas levande.
Santino var länge den obestridde ledaren av sin schimpansfamilj, men kastades av tronen efter terrorplaner mot parkens barnfamiljsbesökare, där Santino metodiskt samlat stenar för att attackera publiken. Furuvik kastrerade honom för att lugna och kontrollera honom. Men trots att han blev mer och mer av en skugga av sitt forna jag slocknade aldrig hans rebelliska frihetstörst, den som till sist blev slutet.
Santino var en av nycklarna till människors förståelse av aporna, och deras nära släktskap till oss, väl beforskad under ett långt liv där kraven på självständighet aldrig upphörde. Han målade tavlor, han förmådde göra planer, hålla hemligheter och utarbeta strategier för att få äga sin frihet. Alla bevis på mänsklighet – kreativitet, tidsuppfattning, intelligens, planeringsförmåga, till och med vrede och hämndbegär, uppfattades som intressanta forskningsresultat, och tog honom till förstasidesrubriker på The Guardian.
Men den enda rimliga slutsatsen, att någon som Santino inte hörde hemma i ett av människan skapat fängelse, aldrig borde ha hamnat där, drogs aldrig. Ändå gav han aldrig upp att försöka. Hoppet, det är också en mänsklig förmåga.
Jag åkte till Furuvik med barnen många gånger när de var små. Aporna gjorde mig alltid sorgsen. Att stå där och vänta bland besvikna småbarnsföräldrar som betalat dyrt för att gå in i parken, och som förväntade sig att bli roade av aporna, publik som alltid krävde något mer och häftigare.
Tänk om massakern på Furuviksaporna kunde leda till att fångenskapen upphörde för alltid. Då har Santino inte dött förgäves. Jag törs påstå att han hade gillat det.
Anna Gullberg är fördjupningsredaktör på Expressens kultursida.