Ann-Sofi Sidéns nya videoverk Kretslopp (30 minuter) på Galleri Christian Larsen och Mitt land (38 minuter) på Moderna museet kräver samma tålmodighet och långsamhet som verken själva utstrålar. Då smyger sig meningen in. Tolkningen. Jag tänker inte berätta den, då Sidén inte heller skriver oss den på näsan. Du måste själv ta dig dit. Själva betraktandet är nyckeln.
Mitt land är en lång kedja av händelser, ljud av hästhovar, brutala motorer och kor, fält, röda stugor, vinkande dagisbarn, postlådor, en kärring med Lidl-kasse; allt sett från en hästrygg från Stockholm till Skåne.
Varje bild är som en tågvagn och Sverige rullar sakta förbi, detalj för detalj, ljud för ljud.
Må det aldrig ta slut, må tiden bli till evighet amen. Och jorden innan den förgås.
Sidén har som alltid sin känsliga kritiska fot i tidens mylla och kanske någon tittar på videon 2060, förstår ännu mer och faller i gråt.
Samma rörelse finns i videon Kretslopp, där kor far runt som slavar eller varor på ett löpande band och mjölkas av maskiner. Det dröjer innan jag möter kons blick. Där är den! Väj inte, snart faller polletten ner. Och det jag nu inser, är verkligen inte behagligt.