Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Andrew Brown / Fishing in Utopia

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

FAKTA

SVERIGESKILDRING
ANDREW BROWN | Fishing in Utopia. Sweden and the future that disappeared | Granta

Är det något vi svenskar älskar så är det att läsa om oss själva i utländska medier. Om vårt land, om våra konstnärer, om våra idrottsstjärnor.
Först med ett par utländska ögon på oss kan vi unisont känna stolthet och samhörighet. Sedan gör det faktiskt detsamma vad dessa ögon tycker, tänker eller, som i den brittiska journalisten Andrew Browns fall, skriver.
All uppmärksamhet är bra så länge namnet är rätt stavat.
Någonstans i detta resonemang tror jag också att man hittar förklaringen till melodi-
festivalens evigt högtidliga status i just Sverige. Det är inte så noga hur det går. Det viktiga är att de andra deltagarna, de som kommer från ”riktiga länder”, står på samma scen som någon från ”lilla Sverige”.

Vi själva ser det oftast som ett mindervärdeskomplex; för Andrew Brown är det snarare ett uttryck för en narcissistisk övertro på vårt hemlands storhet. Sverige är världens bästa och modernaste land. För så måste det väl vara? Det vet ju alla.
Det är detta Sverigevännen Andrew Brown har som ambition att reda ut i Fishing in Utopia; Sweden and the future that disappeared.
Med vaga minnen från en kort tid som engelskspråkig diplomatson på Strandvägen i Stockholm inledde den brittiska journalisten Andrew Brown sin kärleksaffär med Sverige när han en sommar i Wales för trettio år sedan träffade svenska Anita. De gifte sig och flyttade till Nödinge i Ale kommun, strax norr om Göteborg. Brown lärde sig flytande svenska men medan han försörjde sin familj på den lokala fabriken drömde han om en karriär som journalist och startade sin bana som frilansande Sverigekorrespondent för brittiska The Spectator tills han, efter en skilsmässa, flyttade tillbaka till London och blev anställd på The Independent i mitten av 80-talet. Hans liv och karriär får också utgöra ramen för hans självbiografiska – och därför ofta också sentimentala – berättelser om Sverige.

Jag säger berättelser eftersom det är svårt att se Fishing in Utopia som en regelrätt analys, det är inte en subjektiv historielektion – annat än att kronologin är korrekt – och inte går den riktigt heller att kategorisera som naturromantisk reseskildring.
Den är snarare lite vad den vill vara just för stunden, som en mängd kåserier, krönikor eller artiklar om skiftande ämnen som mer lättsamt än kanske skickligt har fogats ihop till en nästan fungerande helhet. Hans starka känslor för Sverige lyser igenom i så gott som varje mening, men det är alltid hans översvallande nostalgi som utgör drivkraften bakom de ständiga återbesöken i Sverige.
För det Sverige han älskade så mycket finns inte längre. Allt som har hänt sedan det – enligt Brown – välmående socialdemokratiska paradis som blomstrade i Olof Palmes ödmjuka grepp tynade bort har varit av ondo, men kanske också oundvikligt,
Nu riktar sig inte Fishing in Utopia i första – eller kanske ens andra – hand till svenska läsare och de partier som består av grundläggande information bläddrar man nästan förstrött förbi medan man maniskt ögnar efter analysen och åsikten. Ibland kommer det en sådan, men lika ofta drar Brown bara på sig stövlar och fiskeväst och kör från Skåne till en flodbank utanför Jokkmokk för att fånga öring och lyssna på den helande tystnaden.
Men däremellan ryms ändå historien om den en gång så moderna och nästan våldsamt neutrala framtidsnation i norr som för all framtid förlorade sin oskuld, sin så åtråvärda
naivitet, när dess statsminister mördades.

I en passage försöker Brown
förklara Carl Bildts resa från bortskämt fjunig elevrådsordförande som gifte in sig i moderateliten till högst respekterad statsman.
Brown tror att Bildt vann över svenska folket till sin sida när han gjorde det till sin livsstrategi att ständigt beskriva Sverige för oss ur ett internationellt perspektiv. Han fick oss att känna oss viktiga, delaktiga och inte som en liten skyddad avkrok. Ungefär som när det stundas Eurovisionsschlagerfinal.
Medan man läser de ofta poetiskt formulerade styckena om fiske vid orörda norrländska vatten väntar jag hela tiden på en allegorisk undermening, men nej, Brown skriver om flugfiske helt enkelt för att han älskar flugfiske och, möjligen, kan tänka sig att göra en jämförelse mellan den svenska och brittiska vildmarken. Sitt hemland ser han blott som en enda oändlig och alldeles för vältrimmad park. Men Sveriges insjöar, floder och åar, i synnerhet längst uppe i norr, besitter en för Brown uppenbart lockande autencitet.
Under sina sista besök känner han inte igen sitt Sverige. Efter socialdemokratins sönderfall i 90-talets början – och ny demokratis samtidiga framfart – blev Sverige, enligt Brown, bara ännu ett europeiskt land. Med samma bekymmer, samma främlingsfientlighet.
Trots att Fishing in Utopia är inlindad i en lättsamt pratglad ton är det en ytterst melankolisk bild av Sverige som Brown visar upp. Men saknaden efter en tid som flytt har lika mycket med hans eget liv att göra som med Sveriges politiska utveckling och vår eviga dröm att till varje pris få komma bara lite, lite närmare Europa.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!