Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Anders Ehnmark

Blir Le Monde La Mode?

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Den goda dagstidningen är i kris. Den passar varken in i nätets brådska eller i den vanliga pressens allt banalare estetik. Antingen blir det undersökning utan berättelse, det är i bästa fall nätet, eller också berättelse utan undersökning, det är det vanliga.
Det som Addison och Steele drömde om på 1700-talet, då de uppfann den moderna tidningen, alltså undersökning och berättelse på en gång, illuminerande, får man leta efter.
Vad göra? Le Monde, den ärofulla franska tidningen, skapad i motståndsrörelsen under kriget, överväger att sälja sig till ett modehus.
Jag har läst Le Monde så länge jag minns. Den grundades 1944 och min pappa hade den. Den var ett förtroligt meddelande från det fria Frankrike, väl värt att stava sig igenom.
Ett fel har uppstått, säger rapporterna från Paris. Redaktörerna äger själva sin tidning men nu går den under om inte modehus eller liknande griper in. Ganska dramatiskt faktiskt: modehus. Är frågan rätt uppfattad?
Jag känner felet då jag köper Le Monde på Stockholms Central. Den har blivit aningen urtråkig för att säga som det är. Det har jag tyckt en tid. Det är riktiga undersökningar fortfarande, men inte den där gnistan. Ett litterärt underskott snarare. Addison och Steele, för att inte tala om Swift och Defoe, förstod sanningens behov av frivolitet och fräckhet.
Samtidigt köper jag La Repubblica, den italienska tidningen, som är yngre men ligger i samma monsun, ungefär. En helt annan ton, lyrisk och vanvördig, mycket klargörande i det tillstånd av fascismen light där Italien befinner sig. Som alltid läser jag med glädje. Man repar mod då man läser La Repubblica.
Det är till slut en litterär fråga precis som de gamla engelska redaktörerna förstod. Bara den goda stilen kan övervinna dumheten.