Problem att covid-19 trivialiseras i debatten

KULTURDEBATT. Ledsen att vara sen till festen, men efter att sent omsider ha läst Johan Anderbergs bok ”Flocken” om den svenska coronastrategin, tycker jag att en del saker bör klargöras. 

Många har hyllat den välresearchade boken som en särdeles objektiv beskrivning av händelseförloppen under 2020 och 2021. Till exempel skrev Jens Liljestrand på Expressens kultursidor att författaren har ”begravt sig i fakta och försökt skapa en helhetsbild”, Ulf Wickbom i Barometern att ”han undersöker utan förutfattad mening”, och Ulrika Stahre i Aftonbladet att ”Flocken är ingen debattbok, den är en nyanserad rapport från en väldigt märklig tid”.

News och views blandas, och en oinitierad läsare kan luras att okritiskt köpa Anderbergs slutsats eftersom de journalistiska bitarna är så väl efterforskade.

Just det sistnämna är en udda formulering – Anderberg tar tydligt ställning och debatterar för Folkhälsomyndighetens linje i slutet av boken. Verket blir därmed förrädiskt – utgångspunkten är journalistisk, men övergår till att vara en partsinlaga. Tegnell och Giesecke höjs till skyarna som förnuftets fyrbåkar i en värld där samtliga andra experter har tappat vettet. News och views blandas, och en oinitierad läsare kan luras att okritiskt köpa Anderbergs slutsats eftersom de journalistiska bitarna är så väl efterforskade.

Det är därför på sin plats att påpeka att Anderberg, i sin iver att bevisa att FHM:s strategi var den rätta, utelämnar kritisk information, feltolkar evidensläget vid olika tidpunkter, undviker obekväma jämförelser och gör en del efterhandskonstruktioner. 

Vi kan börja med smittspårning och testning. Under den första vågen gjorde vi inte tillräckligt av någondera – något som i boken lyfts fram som en förnuftig strategi, eftersom utbrottet sades befinna sig i en ”pandemisk fas”. Men det som utelämnas är att till och med FHM själva insåg att detta var ett misstag – testning och smittspårning ökade dramatiskt under den andra och tredje vågen. Vidare kan man nämna frågan om munskydd – i boken beskrivs rekommendationer om dessa som en symbolhandling baserade på svajig evidens. Det som utelämnas är att evidensläget snabbt förbättrades under året. Kungliga Vetenskapsakademins expertgrupp om covid-19 skrev i november att ”användning av munskydd är en viktig åtgärd för att minska smittspridningen i inomhusmiljöer”. Den allra senaste forskningen stärker den tesen. Fohm ståndpunkt var fel, de andra länderna gjorde rätt. 

Det som utelämnas är att evidensläget snabbt förbättrades under året.

Andra kritiker har redan påpekat Anderbergs selektiva jämförelse av överdödlighet på ett sätt som framställer Sverige i bättre dager, men det finns fler exempel på saker som utelämnas ur narrativet. Till exempel att FHM under en lång tid, felaktigt, inte ville kännas vid pre- och/eller asymtomatisk smittspridning, vilket antagligen bidrog till att utbrottet blev större än vad det behövde vara. Vidare summeras FHM hållning i slutet av boken som en ur frihetliga resonemang framvuxen strategi – ”vi vill inte inskränka människors rättigheter”. Men Tegnell själv framförde framför allt argumentet att allmänhetens uthållighet (”compliance” på medicinska) inte skulle bli varaktig under alltför hårda restriktioner – ett helt och hållet acceptabelt argument som inte behövde friseras retroaktivt med frihetsaspekter. 

Men det absolut främsta problemet med ”Flocken” är trivialiseringen av covid-19. Anderberg jämför sjukdomen med säsongsinfluensan 1993, baserat på överdödligheten under respektive år. Effekten blir att läsaren kan uppfatta en avspänd strategi som den mest förnuftiga – ”det är ju bara en svår influensa!”. Men vad Anderberg förbiser är att vi för att dämpa smittspridningen har haft enorma restriktioner på plats som saknar motstycke i fredstid. Vården fick byggas om dramatiskt för att hantera antalet covidpatienter, mycket icke-akut vård har skjutits upp, sjukvårdspersonalen, med indragen semester, har slitit som djur för att hålla nere mortaliteten. Om vi hade låtit viruset löpa fritt som influensan gjorde 1993 hade dödstalen sett uppskakande annorlunda ut. Covid är ingen vanlig influensa – en bra pandemistrategi kan inte utgå från det. 

Det absolut främsta problemet med ”Flocken” är trivialiseringen av covid-19.

Fohm har gjort mycket, men inte allt, rätt under pandemin. Om man ska lära sig av misstagen kan verkligheten inte skönmålas. Jag är överens med Anderberg att det var bra att Sverige undvek en hård lockdown. Men det är en ståndpunkt man kan argumentera för utan att utelämna kritisk information. 

Av Farshid Jalalvand

Farshid Jalalvand är fil dr i mikrobiologi vid Lunds universitet och kulturskribent.

Göran Greider: ”Känner främlingskap inför kultursidorna”

Göran Greider gästar Expressens mediepodd och diskuterar Skuggefejden, Wolodarskis coronahantering och Måneskins ”snortande”. Med Karin Olsson och Magnus Alselind.