Ända in i kaklet

I VåTT OCH TORRT. Folket älskar sitt kakel.

I sina påkostade och överbelånade bostäder sätter svenskarna kakel som aldrig förr.

Sven Olov Karlsson granskar Landet Kakel - där problemen sipprar ner genom fogarna.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Det stoff som våra samhällsinrättningar, hem och arbetsplatser byggs av säger mycket om vår tid. Lars Gustafssons roman "En kakelsättares eftermiddag" utspelade sig i ett Sverige där kakel sattes sparsamt och alltid med slutgiltighet. Alltid av vrånga yrkesmän, aldrig av glada amatörer. De daskigt vita plattorna var sig lika i folkhemmets kök, badrum, offentliga toaletter, sjukhus och slakterier. Sprickorna fick växa i fred. Fogarna blev med åren svarta som plack.

På 80-talet såldes två miljoner kvadratmeter kakel och klinker per år i Sverige. Sedan dess har vårt bostadsbyggande, trots växande behov, krympt till Nordens lägsta. Ändå har kakelplattorna blivit sju gånger fler. År 2007 såldes 14 miljoner kvadratmeter i regnbågens alla färger. Musikbranschen skulle ha talat om guldskivor. Förklaringen: de befintliga bostäderna blir alltmer påkostade:

- För några år sedan ökade bankerna gärna lånen för renovering, då uppstod trenden att riva ut allt vid ett bostadsköp, även ganska nytt kakel, säger Pia Dahl på BKR, Byggkeramiska Rådet. Rotavdraget blev också en bidragande orsak.

BKR, kakelbranschens intresse- och branschorganisation, ska "främja god användning av kakel" - och ökad användning. Pia Dahl tror att mest bostadsrättskunder i storstäderna renoverade det som egentligen dög. Men det maneret har spridits i takt med att kök- och badrumsmaterialen har blivit allt mer av statussymboler:

- Gemene man är mycket intresserade, kaklet sträcker sig ut i hallen, uppåt väggarna.

Hon tror att kaklets succé främst beror på medial uppmärksamhet, från bloggar till inredningsprogrammens gör-det-själv-tips:

- Det har blivit ett inredningsmaterial i mängden, kakelbilder bres ut på samma sätt som foton av tapeter, tyger eller smink.

Och inte bara i tidningarna och tv-programmen: många byggförsäljare hävdar gärna att våtutrymmen knappt kan göras utan kakel. Ett annat exempel är att i den stora byggentreprenören Titanias webbformulär måste kunderna kryssa för kakel och inget annat för att kunna få offert på ett badrum.

Svenskarnas stora kärlek för kakel är möjligen också en trotsreaktion mot 60- och 70-talens oaptitliga våtrumsmattor och skrovliga vävtapeter. Den diagnosen ger jag i alla fall mig själv: vår lägenhet har en hel köksvägg i blygrått kakel, på landet lade jag med möda mustig klinker. Att få till duschens mosaik kostade skjortan och var ett helvete, men jag intalade mig att det till slut blev snyggt.

För så ska det se ut i Landet Kakel: antingen en mäklare övertalar dig att axla större skuldbörda så du ska få bada helkaklat. Eller om du är en skolflicka som ska byta om för simlektion. Eller om din hyresvärd plötsligt lyxar till ett stambyte.

En stig klädd i klinker går från inredningspressens redaktioner till allmännyttan i Västmanland, via ett badhus i södra Stockholm: när Bredängshallen renoverade pojkarnas omklädningsrum med fem sorters sobert kakel, blev det så dyrt att pengarna tog slut. Åratal senare duschar flickorna fortfarande i bedagade lokaler från 60-talet - en absurt orättvis konsekvens av jakten på fräscha miljöer.

- Miljonprogrammets renovering är en växande snöboll som alla skjuter framför sig och försöker att inte låtsas om, säger Pia Dahl. Kommer man att ha råd med kakel där?

Svar nej, enligt den erfarenhet som Salabostäder AB har gjort. De gav badrummen kakel, klinker, golvvärme och handdukstorkar och fördubblade sedan hyrorna, ett skolexempel på det nysvenska fenomenet renovräkning: bara fem procent av hyresgästerna hade råd att flytta tillbaka.

- Så i nästa hus gjorde vi tvärsom för att folk ska kunna bo kvar, säger företagets vd Bernhard Niglis till SR:s "Studio Ett". Ingen golvvärme, inga handdukstorkar, och plastmattor och plasttapeter.

Säkert passar kaklet inte bara svenskens flärdlängtan utan också folksjälens påstådda trygghetsnarkomani. Det verkar ju rejälare. Men är det verkligen bättre mot fuktskador? Nej, i Vattenskadecentrums statistik står kaklade väggar för 44 procent av läckorna genom tätskiktet, övriga lösningar för 9 procent var av läckorna. Och i Folksams fuktskadestatistik är kakel och mattor lika goda kålsupare:

- Vi säger inte att något material är bättre än de andra, säger Tom Forsman på Folksam. Fuktskadorna har inte ökat i antal de senaste tio åren, men blivit mycket dyrare. Kanske för att kunderna bygger allt exklusivare hem, då blir en skada dyrare att återställa.

Vad är då alternativen till kakel i fräsch nydyr svensk stil? Som sagt våtrumstapet, alls inte exklusivt men billigare och lättskött. Lite mer som det återhållsamma, småfula men så att säga tryggt vattentäta vardagsland vi brukade vara. Våtrumsgodkänd målarfärg kan göra gamla golv och tapeter som nya. Eller måla direkt på tätskiktet.

Men det är folkhemska lågbudgetknep som få känner till i dag. Istället är Sverige på väg att köra ända in i kaklet.