Foto: FOTOLIA / JENNY STURM - STOCK.ADOBE.COM 79827019
 Foto: FOTOLIA / JENNY STURM - STOCK.ADOBE.COM 79827019
Amanda Svensson

Vi måste ompröva myten om den goda resan

Publicerad

Idén om reseupplevelsens förädlande effekt dominerar båda sidor i flygdebatten.

Amanda Svensson skriver om människans vilja att till varje pris konsumera jorden.

DEBATT | KLIMATET. 

För några år sedan lanserade Volvo en ny bränsle- och utsläppssnål bilmotor. För att skänka lite trovärdighet och ungdomlig fräschör åt miljösatsningen spelade man in en reklamfilm med artisten Robyn. I filmen kör Robyn sin Volvo hem från en spelning och filosoferar över sin egen önskan att vara en ”återvinningsbar” person. Filmen slutar med att Robyn parkerar sin Volvo uppe på en kulle, blickar ut över Los Angeles och ställer sig frågan: ”Ska man välja att se världen eller ha den kvar? Vill man ens ha den kvar om man inte har sett den?”

När jag såg reklamen första gången skrattade jag högt åt denna bisarrt egocentrerade syn på världen – som vore den något slags äventyrspark vars värde försvann så fort folk slutade köpa biljett. Under de senaste veckornas flygdebatt har det dock blivit plågsamt tydligt att detta närmast koloniala förhållningssätt till världen är djupt rotat i den resande klassen. Världen är ett ostron, behagligt att slurpa i sig men i sig självt rätt värdelöst. Enda sättet vi kan lära oss att uppskatta vår omvärld är genom att konsumera den, studera den, exploatera den. Bara som medel för vår egen personliga utveckling har främmande platser, vild natur och andra kulturer ett värde. 

Billiga weekendresor

Det finns de som tycker att vi ska sluta flyga för att klimatet kräver det. Det finns de som tycker att vi ska fortsätta flyga, eftersom det ändå är ett större problem att kor fiser så why bother. Det finns till och med de som tycker att vi ska flyga mer, så att det blir fler arbetstillfällen på Landvetter.

Alla tycks dock i grunden vara överens om en sak, nämligen resandets förädlande effekter på människan. Ett halvt århundrade av charterflyg och billiga weekendresor till europeiska storstäder har kanske inte gjort oss till lyckligare människor, men i alla fall till bättre människor. Större människor. Att vårt maniska resande bidrar till en klimatkatastrof med katastrofala följder för fattigare delar av världen är helt enkelt priset man får betala för upplysningen. 

Vi reste en hel del under min uppväxt. Jag förstod tidigt att detta att lägga de pengar man eventuellt hade på resor, i stället för på annan konsumtion, det var något fint. Man lärde sig ju saker om världen, blev en bildad människa, orädd, nyfiken, empatisk. Att många av resorna bara var upprepningar av exakt likadana resor, om än till något skiftande resmål, var irrelevant. Resandets förädlande potential låg inte i kvaliteten utan i kvantiteten – att vara ”berest” var ett självändamål, något som närmast per automatik skulle göra en till en mer mänsklig människa.

Bildningsresan till Rom

Bildningsresan har en lång tradition i Europa. Under 1600- och 1700-talen var det trendigt för unga europeiska män, och till viss del kvinnor, ur de bildade övre klasserna att företa sig en ofta flera år lång resa genom Europa, med Rom som det viktigaste resmålet. Resan, den så kallade ”stora turen”, var närmast rituell – resmålen skulle betas av ett i taget, först därefter kunde den unga människan anses mogen att kliva in i vuxenlivet.

Peterskyrkan i Rom, ett av bildningsresornas mål.Foto: ROBBAN ANDERSSON

Idén om att unga människor måste se sig om i världen har genomgått flera transformationer i takt med att färdmedlen utvecklats, från häst och vagn till interrail till backpacker-turné i Sydostasien, men grundtanken är den samma. Att ha rest är ett tecken på en ädel karaktär. Att inte tycka om att resa är detsamma som att vara trångsynt, feg och lat. Kosmopoliten är per definition alltid en bättre människa än den som sitter hemma och pillar sig i naveln.

Självklart ligger det något i att resande kan vara ögonöppnande, bildande, livsomvälvande – samhällsomstörtande, till och med. Jag önskar alla möjligheten att se sig omkring i världen. Problemet med dagens resandekultur är att den sunda nyfikenheten på omvärlden, resan sprungen ur en genuin vördnad för världens mångfald, i takt med att resande blivit billigare och människor rikare ersatts med ett slentrianmässigt konsumerande av upplevelser.

Att erövra världen

Problemet är inte att människor reser – problemet är att människor reser alldeles för mycket, alldeles för ofta och med en alldeles för stor känsla av att i grunden göra något fint och bra, även om det bara är en chartersemester med sol och bad. 

En av de grundläggande lärdomarna man drar av att resa är att världen är stor och magnifik. I takt med att vi erövrat den tycks vi dock ha förlorat förståelsen för vad det faktiskt betyder: att världen är större än dig, större än mig. Som människa kan du inte äga den, den är ingen konsumtionsvara, den är inte ditt ostron, den kommer inte att sörja dig om du ibland stannar hemma på semestern. Att du inte har sett varje vrå, eller ens en bråkdel av den, betyder inte att du inte kan föreställa dig den eller njuta av den.

Det finns fortfarande många platser jag aldrig sett – jag har aldrig varit i Asien, Australien, Afrika, har inte sett Japan, Indien, Ryssland eller ett endaste döende korallrev. Jag har aldrig sett en panda, ens på zoo. Jag har å andra sidan inte heller varit på månen, i Marianergraven eller inne i en annan människas psyke – det betyder inte att jag inte kan föreställa mig dessa världar, leva mig in i dem, växa med dem. 

I en reklamfilm för Volvo blickar Robyn ut över Los Angeles.Foto: VOLVO

Jag tittar på reklamfilmen med Robyn igen. Istället för att skratta blir jag den här gången lite sorgsen. Är vi verkligen så små som människor att vi inte kan föreställa oss platser vi inte sett, inte sympatisera med människor vi inte mött eller vilja bevara natur vi aldrig kommer att få sätta foten i?

Om det är så är det en katastrof, inte bara för miljön utan också för oss som människor. Då har resandet inte gjort oss större, utan mindre.

 

Amanda Svensson är författare och medarbetare på Expressens kultursida.

Relaterade ämnen
Amanda Svensson
Amanda Svensson
Expressen getinglogga
Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag