Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Amanda Svensson

Här är kärnkraftsolyckan Sovjet lyckades tiga ihjäl

Anna Kjelbye Foto: OLA KJELBYE / NOK
Foto: NOK
Amanda Svensson. Foto: LUDVIG THUNMAN / LUDVIG THUNMAN EXPRESSEN

I Anna Focks historiska roman tiger Sovjet ihjäl både olyckor och medborgare. 

Amanda Svensson ser en myllrande roman om Kysjtymkatastrofen.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. Sedan 1990 finns en sjugradig skala, den så kallad INES-skalan, för att ange allvarlighetsgraden i kärnkraftsolyckor. Grad ett är ”mindre avvikelser”. Grad sju är Tjernobyl och Fukushima. År 1957 inträffade en olycka på Majak, en hemlig upparbetningsanläggning för kärnavfall som låg (och fortfarande ligger) intill den lilla staden Kysjtym i dåvarande Sovjetunionen. En trasig tank med radioaktivt avfall antändes, kärnavfallet kastades upp i luften, bildade ett moln och föll sedan mot marken. Olyckan, som till stora delar hemlighölls fram till Sovjetunionens fall, kom senare att klassificeras som en sexa på INES-skalan – den tredje allvarligaste atomolyckan någonsin. 

Många som levde i området drabbades av cancer, barn föddes döda eller med allvarliga missbildningar – en konsekvens av olyckan som sådan, naturligtvis, men också av cynismen hos en stat beredd att offra sina egna medborgare för att kunna fortsätta knåpa med kärnvapen i hemlighet. 

Hittas med brännsår

Anna Focks roman ”Väderfenomen”, hennes tredje efter den prisbelönta debuten ”Absolut noll” och uppföljaren ”Cirkus Smuts”, är en berättelse om tystnad, hur den kan förgifta och förgöra. I centrum står tonårskillen Igor som växer upp i Kysjtym under 1980-talet, då olyckan fortfarande är hemligstämplad. Han vet inte om det, men hela hans familj och många av hans vänner har på ett eller annat sätt påverkats av den förgiftade omgivningen. Hans morfar, farfar och pappa hade alla hemliga arbeten på Majak-anläggningen och dog i förtid, hans mormor har inget hår på huvudet. 

När Igor hittar sin klasskamrat död i skogen med brännsår över hela kroppen bestämmer han sig för att en gång för alla gå till botten med vad det egentligen är som pågår i hans hemtrakter. I ett auktoritärt land som Sovjet är det naturligtvis inte det lättaste, och det är först ett halvt liv senare som han slutligen lyckas. 

Minnesmonument över olyckan i Kysjtym. Foto: WIKI COMMONS

Den krokiga vägen till sanningen går via kärleken: till vännerna, till punken, till den upproriska flickvännen Ljubov, till barnet Ksenia som inte är hans men som han lovar att beskydda för all framtid. Det är en vindlande, fascinerande och färgstark historia, som trots sitt mörka grundackord strålar av värme. Framför allt är skildringen av Igors relation till hans stora kärlek, Ljubov, enastående ömsint och vacker. Igor tillber Ljubov som en hund, han vill ge henne allt. Men i slutändan kan han inte ge henne det hon verkligen vill ha av honom – mod – och deras kärlek blir ännu ett i raden av Majak-katastrofens offer.

Bladvändarspännande

Fock är bra på att rita upp de stora linjerna, övertygande knyter hon hela sin myllrande berättelse till den grundläggande tanken att det inte går att tiga ihjäl det onda, varken som samhälle eller som individ. Snyggast gestaltas det i hur det livsfarliga arbetet på Majak-anläggningen går i arv från far till son i tre generationer av Igors släkt – en vanvettig dödsstafett som hade kunnat avbrytas bara någon vågat säga sanningen om vad som pågick bakom murarna. 

Med tystnaden som centralt tema känns det som något av en paradox att min enda verkliga invändning mot romanen är den ibland något styltiga, överexplicita dialogen. Fock har en tendens att förklara saker för läsaren genom sina karaktärers munnar, ett sätt att låta dem tala som ofta känns både onaturligt och onödigt. En mer organisk dialog och en något mindre sömlöst hoppassad intrig skulle ha verkat befriande på en text som ibland känns mästrande och duktig. Men det är en randanteckning: som helhet är ”Väderfenomen” en högst läsvärd, blandvändarspännande roman, vacker på det sätt som bara det verkligt skrämmande och sorgliga kan vara.

ROMAN

ANNA FOCK

Väderfenomen

Natur & Kultur, 427 s.

Amanda Svensson är författare och kritiker på Expressens kultursida. Hennes senaste roman är ”Ett system så magnifikt att det bländar”.