Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Amanda Svensson

Får man vara hur skön och flummig som helst?

Kazuo Ishiguro.Foto: JANE BROWN / W&W
Foto: W&W
Amanda Svensson.Foto: LUDVIG THUNMAN / LUDVIG THUNMAN EXPRESSEN

I en tid där människor jagar en plats i nuet kan litteraturen frossa i nostalgi.

Amanda Svensson finner en Nobelpristagare som frågar sig om det är en god idé.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. 2017 års Nobelpristagare Kazuo Ishiguro kan vara den moderna litteraturens mest oförblommerade nostalgiker. Hos Ishiguro är nuet närmast betydelselöst, blott en utkikspunkt mot det förflutna. Och den svunna tid som framträder må vara grym, sorgsen, kantad av bekymmer – men den är alltid vacker, vackrare än nuet eftersom den höljts i hågkomstens försonande slöjor. 

Ishiguros andra roman ”Konstnär i den flytande världen”, som nu ges ut i förtjänstfull nyöversättning av Niclas Hval, är inget undantag. Den utspelar sig i Japan, under åren efter andra världskriget då landet ockuperades av USA. Berättare är den åldrade konstnären Masuji Ono, som i sina försök att gifta bort sin yngsta dotter tvingas konfrontera politiska och personliga försyndelser ur sitt förflutna. 

”Konstnär i den flytande världen” är en roman som fetischerar tvivlet.

Det är en roman som främst kretsar kring frågan om konstnärens plats i världen – bör han vara agitator eller skönande? – och som sådan är det förstås svårt att inte läsa den som ett slags Ishiguros egen poetik. Jag misstänker att Ishiguro precis som målaren Ono helst skulle vilja uppehålla sig helt och hållet i den så kallade ”flytande världen” – det dunkla, romantiska tillstånd där skönhet är allt och den verkliga världen blott en obetydlig skugga på grottväggen. Boken reser frågan om huruvida det är en moraliskt giltig hållning, och landar i ett otillfredsställande luddigt svar: nja, kanske inte. Eller?

”Konstnär i den flytande världen” är en roman som fetischerar tvivlet, osäkerheten och veligheten så till den grad att dess centrala skådeplats – Onos hem – placerats intill en bro med namnet Tvivlets bro. Dialogerna är sävliga, fulla av upprepningar, som om varje obetydlig meningsväxling tål att funderas på till tidens ände. Och Ono själv, romanens grubblande hjälte, är oklanderlig i sin svala, försonande livsfilosofi. Det är vackert, förstås. Sinnligt. Eftertänksamt. Men också lite fegt.

ROMAN

KAZUO ISHIGURO

Konstnär i den flytande världen

Övers. Niclas Hval

Wahlström & Widstrand, 288 s.

Amanda Svensson är författare och kritiker på Expressens kultursida. Hennes senaste roman är ”Ett system så magnifikt att det bländar”. Se en intervju med henne från Bokmässan i tv-spelaren nedan. 

Amanda Svensson intervjuas på bokmässan om sin prisade roman.