Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Amanda Svensson

Engelska romantiker gör comeback med sexrobotar

Jeanette Winterson. Foto: ANNA GORDON/IBL BILDBYRÅ / W&W
Amanda Svensson. Foto: LUDVIG THUNMAN / LUDVIG THUNMAN EXPRESSEN
Foto: JONATHAN CAPE

Jeanette Wintersons nya roman rymmer transgendermotiv, artificiell intelligens och en outsläcklig skaparvilja.

Amanda Svensson läser om kärleken i vansinnet och människan i maskinen.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. Historien om hur Mary Shelley skrev romanen ”Frankenstein” är en av litteraturhistoriens mest välkända skapelseberättelser. Vid sjutton års ålder rymmer Mary, dotter till filosofen William Godwin och den feministiska tänkaren Mary Wollstonecraft, hemifrån med poeten Percy Bysshe Shelley och i några år flackar de runt Europa i grandios bohemisk misär. 

En regnig vecka vid Genèvesjön, i sällskap med Lord Byron, är det någon som föreslår att de ska skriva var sin spökhistoria för att fördriva tiden mellan fylla och sex. Bara Mary presterade någonting av värde – hon skrev ”Frankenstein”, ett verk som likt romanens monster kommit att leva sitt eget liv, bortom författarens kontroll. 

Det är klassisk Winterson-tematik: Kärleken är ett slags vansinne.

Idag är Frankenstein ett namn synonymt med storhetsvansinne, gudskomplex och etiskt tveksamma experiment med människokroppar. Men som Jeanette Winterson skickligt argumenterar för i sin moderna omdiktning av berättelsen, ”Frankissstein” (nyss utkommen på engelska, på svenska nästa vår), är det en betydligt mer komplex historia än så. 

Ur filmen ”Frankenstein”, 1931. Foto: OKÄND / FILMBOLAG

Wintersons roman har undertiteln ”a love story” – så var finns kärleken, i en berättelse om en vansinnig vetenskapsman och hans monster? Överallt, visar det sig. Det är klassisk Winterson-tematik: Kärleken är ett slags vansinne, men vansinnet är å andra sidan det enda som hindrar oss från att bli galna på riktigt.

Jag är helt och hållet kvinna. Jag är också delvis man

”Frankissstein” rymmer två parallella historier. Den första följer den verkliga Mary Shelley och är en psykologiskt övertygande och historiskt detaljerad gestaltning av vad som drev henne att skriva sin berömda roman, lika uttömmande som en biografi men betydligt mer njutbar att läsa. 

Lord Byron. Foto: OKÄND

I romanens andra tråd har hela persongalleriet från Genèvesjön teleporterats tvåhundra år fram i tiden: läkaren Ry Shelley, som är transgender (”Jag är helt och hållet kvinna. Jag är också delvis man.” min övers.) förälskar sig i forskaren Victor Stein, en anhängare av den så kallade transhumanismen – tron på att människan med teknologins hjälp snart kommer att frigöra sig från bördan av en kropp och övervinna döden. 

Vad betyder det att leva om vi aldrig behöver dö?

Lord Byron har i sin tur återfötts som den pajasartade affärsmannen Ron Lord, grundare av ett sexrobotföretag som ska rädda Wales från Brexit-depressionen. Fånigt? Lite. Men också väldigt roligt, för att inte säga skrämmande – åtminstone för den som envisas med att betrakta en människa som något annat än bara antingen en samling kroppsdelar, eller en samling algoritmer. 

Winterson gräver djupt på temat artificiell intelligens, för att besvara den eviga – men plötsligt akuta – frågan om vad en människa egentligen är. Kan en robot ha rättigheter? Vad betyder kärlek, om vi kan skapa den perfekta partnern ur ingenting? Vad betyder det att leva om vi aldrig behöver dö? 

Hennes bästa på länge.

Det är inte nya frågor för Winterson, som tidigare skildrat okonventionella kärlekshistorier mellan människor och icke-biologiska medvetanden i böcker som ”Stengudarna” och ”Powerbook”, men om hon tidigare var före sin tid är hon nu spot on (anekdotisk evidens: samma dag som jag börjar läsa ”Frankissstein” berättar min svåger att han ska åka till Skellefteå för att intervjua en cyborg). 

Precis som Shelleys ”Frankenstein” är Wintersons roman – hennes bästa på länge – dock betydligt mer än ett provokativt tankeexperiment. ”Frankissstein” är en rik, mångbottnad berättelse om liv och död, kärlek och åtrå – och inte minst om människans till synes outsläckliga lust att skapa, en kraft lika magisk som den kan vara destruktiv.

ROMAN

Jeanette Winterson

Frankissstein

Jonathan Cape

370 s. 

Amanda Svensson är författare och kritiker på Expressens kultursida. Hennes senaste roman är ”Ett system så magnifikt att det bländar”.