Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Allas krig mot alla: Teater Tribunalen

Nils Schwartz ser Allas krig mot alla på Teater Tribunalen.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

FAKTA

ALLAS KRIG MOT ALLA | Efter Thomas Hobbes | Regi Frida Röhl | Teater Tribunalen, Stockholm | Speltid ca 1.35

Den engelske filosofen Thomas Hobbes (1588–1679) har dåligt rykte inom vänstern – han ses som det repressiva enväldets man, den samhällsbevarande konservatismens banerförare, den misantropiska människosynens sigillbärare.
När Teater Tribunalen gör teater av några centrala passager ur hans huvudverk Leviathan förväntar man sig en ordentlig piskning av den gamle stofilen. Men uppenbart har man under repetitionernas gång insett att hans filosofi är mera komplex än ryktet. Möjligen har man också insett att historiens vänsterregimer inte har haft något emot att omsätta hans teorier i praktiken.
Tribunalen må ha en vänsterpolitisk agenda, men det innebär inte som på 70-talet uppgnuggade proletärrosor på kinderna. Frida Röhl, som här debuterar som regissör, iscensätter de filosofiska texterna som ett oratorium för sex skådespelare – varav alla utom Benjamin Moliner är teaterhögskoleelever.
Och det är just komplexiteten, avsaknaden av entydig appell, som är det mest utmärkande för denna föreställning, där spelet sker samtidigt på tre fronter, där ingen
i publiken hänger med i texten, dränkt i Dror Feilers musik, och där vanmaktens protest mot sakernas tillstånd får röst och kropp på lekfullt allvar.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!