Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Akademien måste släppa sitt självskadebeteende

Herrarna i Svenska Akademien. Foto: HENRIK MONTGOMERY/TT / TT NYHETSBYRÅN
Daniel Sjölin, redaktör på Expressens kultursida. Foto: OLLE SPORRONG

När Svenska Akademien mitt i en kris belönar sina försvarare reducerar man författare till brickor i sitt maktspel. 

Daniel Sjölin menar att Akademiens tjurskallighet har sargat dess oberoende.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KRÖNIKA | AKADEMIKRISEN. Till slut offentliggjorde Svenska Akademien namnen på dem som i höstas tilldelades 60 000 kronor ur Stina och Erik Lundbergs stiftelse. Att man under brinnande kris delar ut pengar till fränder och fiender i de miserabla opinionsstriderna, är ett kontraproduktivt sätt att hävda sitt oberoende. Peter Englund och Kjell Espmark, som nu återtar sina platser, bör snarast sätta stopp för Akademiens självskadebeteende. 

Mer påverkade än någonsin

Direkt efter att hovrättsdomen föll mot Jean-Claude Arnault i höstas förkunnade Svenska Akademien att man inte kommenterar domen eftersom den "inte har med Akademien att göra." Punkt slut hejdå.

Inget medieflås här inte! Inget "Även-om-vi-i-juridisk-mening-står-helt-utanför-brottmålet-så-är-det-hemskt-bla-bla." En slamkrypare hade ju varit busenkelt – men en sann akademi böjer sig aldrig för opinionens diskurs! Opinionen ska ju uppfostras.

Det gick åt helskotta förstås, med ny mediestorm och bara några timmar senare böjde man nacken och harklade ur sig en utförligare kommentar. 

Tjurskalligheten hotar oberoendet

Exemplet är typiskt för hur Svenska Akademien gång efter annan har måst böja sig för yttre påtryckningar, just på grund av ett tvångsmässigt behov av att manifestera sitt oberoende genom att räcka ut tungan när det är som mest olämpligt. Inte minst var det denna obstinata tjurighet som väckte Nobelstiftelsens vrede. 

Det ledde till nya utträdesmöjligheter, ett uteblivet Nobelpris och externa ledamöter. Ett slags rekord i att böja sig för yttre krafter. Ändå har Horace Engdahl fortsatt att fälla uttalanden som sannerligen är oberoende, och samtidigt skadliga. Det är att upphöja idén om sin egen suveränitet till lag för hela församlingen.

Och nu fortsätter Akademien tvångsbeteendet och sticker alltså en fet slant till tre av sina försvarare och till en av sina kritiker. Einar Askestad är en tillskyndare av Horace Engdahls åsikt att Danius är Akademiens stora problem. En av mottagarna har vittnat till Jean-Claude Arnaults fördel och Stig Larsson är ju Horaces Engdahls kompis. På den kritiska sidan hittar vi Elise Karlsson. Kohandel, anyone? 

Pilutta oss

Karlsson tog inte emot pengarna. Blotta misstanken om att bevekelsegrunden rymmer något mer än bara ära, komprometterar både Akademien och författarna. Är det mutor? Är det belöning för tapperhet i strid?  Har det något alls med litterär kvalitet att göra?

Nej, jag tror varken att det är mutor eller tacksägelser. Man tar bara tillfället i akt att manifestera sin självbild. Ville man verkligen dessa författare väl  – helt utan förbehåll – hade man passligt kunnat vänta ett år. Nu tog man chansen igen, att räcka ut tungan. Pilutta oss.

 

Daniel Sjölin är skribent och redaktör på Expressens kultursida.



LÄS MER – MALTE PERSSON: Kulturhat att reta sig på Frostensons pengar


FOTNOT. Artikeln har uppdaterats med ett förtydligande.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!