Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Akademien är inte rumsren ännu

Jila Mossaed. Foto: EVA BERGSTRÖM / LEJD
Eric M. Runesson. Foto: Högsta domstolen
Anna Hellgren. Foto: MIKAEL SJÖBERG

Både Jila Mossaed och Eric M. Runesson är utmärkta inval. Anna Hellgren spår att Akademien ändå har en lång väg att vandra.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

SVENSKA AKADEMIEN | KOMMENTAR. Äntligen låg pressmeddelandet på hemsidan. Kungen är på banan, nu vänder vi blad! Bråkstakarna Kjell Espmark och Peter Englund har lagt knivarna åt sidan och lånat sina röster till nya inval i Svenska Akademien. För Sverige i tiden.

Poeten Jila Mossaed och juristen Eric M. Runesson tar plats i Svenska Akademien. Därmed är de aderton beslutsfäiga också utan den avhoppade men ännu inte avgångna trion Danius, Espmark och Englund och kan påbörja sin väg mot normalitet.

Mossaed är ett utmärkt val. Född i Teheran, ansedd poet redan i hemlandet, har Mossaed sedan ankomsten till Sverige 1986 skrivit sig fram till en unik position som en av exilens främsta uttolkare på svenska.

Runesson å sin sida sitter inte bara i Högsta domstolen utan har även medlat mellan Akademien och Nobelstiftelsen under året, enligt Kristianstadsbladet.

Med en jurist vid bordet hoppas man säkerligen undvika framtida jävssituationer.

Katarina Frostenson

Apropå jäv är det en inte allt för vild gissning att det någonstans i bakgrunden döljer sig en uppgörelse om Katarina Frostensons framtida roll i Akademien. Det är ingen hemlighet att Daniusgänget länge krävt hennes avgång.

Det är inte Frostenson utan hennes man som skandaliserat Svenska Akademien och nyligen dömts för våldtäkt, men det lär vara Frostenson som på ett eller annat sätt kommer att få klä skott för de många årens allvarliga läckor kring Nobelpriset.

Horace Engdahl och de andra vivörvurmarna?

Skål och gutår. Med dagens inval har ett nytt kapitel börjat skrivas, även om Engdahl för alltid kommer att förknippas med sin olyckliga programförklaring angående parhästen Jean-Claude Arnault i Dagens Nyheter.

Werner Aspenström

Svenska Akademien har, bland mycket annat, gjort sig till allmänt åtlöje med sina offentliga gräl, småsinta utfall och totala oförmåga att lägga öronen mot marken och lyssna in den nya tiden, bortom gentlemannauppgörelser och gudagiven snille och smak.

De har en bit kvar till att bli respekterade igen, och frågan återstår fortfarande hur och när Nobelstiftelsen kommer att låta den åter ta kommandot över Nobelpriset i litteratur.

Det är svårt att inte tänka på Werner Aspenström, poeten som lämnade Svenska Akademien i protest mot den så kallade Rushdieaffären 1989. Hans ”Pekfingervalsen” skrevs redan på 1970-talet men passar märkligt väl som illustration till både den gamla och nya krisen.

 

Den valsen blev för liten.

Tonen flaxar och slår

Ett enda finger och en enda ton.

mot skymningsfönstren.

Klaviaturen ligger frusen

som en vinterväg.

Så får man inte göra med pianot.

 

Kanske kan det vara en tröst för Akademiens skamfilade och framtida ledamöter. 

Konsten är lång. Livet är kort.

 

 

LÄS MER – Hanna Nordenhök: I Mossaeds glittrande mörker får exilens barn en röst

 

Anna Hellgren är litteraturredaktör på Expressens kultursida.