Jörgen Hjerdt. Foto: Sofia RunarsdotterJörgen Hjerdt. Foto: Sofia Runarsdotter
Jörgen Hjerdt. Foto: Sofia Runarsdotter
Marit Sahlström. Foto: Helene RingbergMarit Sahlström. Foto: Helene Ringberg
Marit Sahlström. Foto: Helene Ringberg

Ajvideeffekten

Publicerad

Nils Schwartz läser två känslostarka romandebuter.

Det svenska litteraturåret 2015 börjar i oförlöst sorg efter nära anförvanters död genom självmord, sjukdomar och olyckor.

Det är naturligtvis en ren slump att två närbelägna förlag i Stockholm inleder säsongen med att ge ut var sin debutroman som inte bara tematiskt liknar varandra utan också stilistiskt (korta, ofta subjektslösa meningar) och symboliskt – varulvar, demoner och levande döda figurerar i romanerna som konkreta gestaltningar av de onda krafter som huvudpersonerna tycker sig drabbade av, alltmer förlamade i sitt inre mörker.

Det sistnämnda kan nog tillskrivas vad jag vill kalla Ajvide-effekten i den svenska samtidslitteraturen, ett slags magisk realism som väl ska tjäna som litterär förstärkning av själsvåndorna, men som hos mig får motsatt verkan. I det fallet är samtidigheten i utgivningen nog dessvärre mera en tendens än en ren slump. Påklistrade gengångare känns lika onödiga här som i Kristofer Ahlströms annars så utmärkta fjolårsroman "Ett liv för lite".

För både Jörgen Hjerdt (född 1973) och Marit Sahlström (född 1976) har skrivit känslostarka romaner som står så bra på egna berättarben att de inte hade behövt kalla in understöd från vare sig underjorden eller andra sidan graven.

 

Huvudpersonen Matti i Hjerdts "Befriad" har 38 år gammal redan varit med om 26 begravningar (själv hade jag vid den åldern upplevt högst tio). Så det är klart att liemannen tillhör han närmaste ovänner. Men det är bara en av alla dessa dödar som har bränt sig ända in i livsnerven – faderns självmord när sonen var 13 år. Den oförlösta sorgen växer inom honom som en psykisk svulst och hämmar hans livslust, oavsett yrkesframgångar och ett på ytan lyckligt äktenskap. Han är ändå en loser.

Så en dag lämnar han sin fru och sina tvillingsöner i Stockholm och tar bilen till sommarstugan i Värmland för att ta livet av sig. Eller åtminstone för att i sin ensamhet överväga handlingen. Det är då faderns vålnad uppenbarar sig och drar in sonen i en brottningskamp på liv och död.

 

Mattis delvis självintalade sorgmod ter sig ändå överkomligt i jämförelse med den kedja av tragedier i den närmaste familjen som berättarjaget i Sahlströms "Och runt mig faller världen" tvingas uppleva innan hon fyllt 30. Hennes morföräldrar begår gemensamt självmord sedan mormodern blivit svårt sjuk, hennes tre yngre systrar insjuknar alla i anorexi, hennes mor dör i cancer, och hon får själv tre missfall.

I det längsta är hon den i familjen som uppehåller livsmodet, men till slut orkar hon inte och blir själv psykotiskt paranoid i sin rädsla för Odjuret som lämnar hår och blod på hennes dörrkarmar. När det tredje redan sparkande fostret lämnar hennes kropp beger hon sig ut mot öppet hav.

Mycket tyder på att båda romanerna är skrivna nära egna upplevelser. Den närheten förmedlar de med en intensitet som är nästan omöjlig för läsaren att värja sig mot.

Jag har visst förståelse för att författarna vill synliggöra sorgen med hjälp av ockulta makter. Men romanerna hade blivit bättre utan dem.

 

Följ Expressen Litteratur på Facebook - där kan du diskutera och kommentera våra artiklar.

Expressen getinglogga
Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Kulturchef: Karin Olsson. Vik biträdande kulturchef: Ida Ölmedal. Litteraturredaktör: Anna Hellgren. Scen- och ungredaktör: Gunilla Brodrej. Kontakt: fornamn.efternamn@expressen.se. Missa inga artiklar – följ Expressen Kultur på Facebook!

Till Expressens startsida

Mest läst i dag