Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Ajvide Lindqvist inspireras av både King och Hellström

Foto: JESSICA GOW / TT NYHETSBYRÅN
Foto: OLLE SPORRONG

John Ajvide Lindqvists nya roman är hans till omfånget största hittills.

Jens Liljestrand läser en lyckad skildring av småstadsvardagen där det övernaturliga mest blir en utsmyckning.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. I inledningen till John Ajvide Lindqvists nya roman ”Vänligheten” klättrar Johan och Max upp på en silo. Två trettonåriga pojkar, 60 meter rakt upp på en skranglig stege, författaren låter oss förstås följa den räddare av dem, han som klättrar efter, som ser kompisen försvinna allt högre upp medan han kämpar med paniken och rädslan, en rostig stegpinne i taget, fantasierna som skenar, livet som passerar revy och känslan av att till slut häva sig upp på den platta cirkelformade ytan och inse ... att någon väntar på dem där.

Det är fullständigt gastkramande, en svindlande känsla av att återuppleva de tidiga tonårens otrygghet, av att vara där, i den taniga, darrande kroppen, svävande över en avgrund.

Foto: Ordfront

Och jag slås som så många gånger förr av hur Ajvide Lindqvist är det närmaste Sverige någonsin har kommit en Stephen King, en författare med sådan exakt tonträff för skräcken i det vardagliga. Och liksom King är det småstaden som är hans främsta spelplats, denna gång Norrtälje, där vi följer några vänner genom en till synes trivial tillvaro, där den främsta spänningen består av Pokémon Go-promenaden, lådvinet och det gamla tv-spelet.

I ”Vänligheten”, Ajvide Lindqvists hittills till omfånget största roman, är det vänskapsrelationerna som står i centrum. Det är Johan och Max som blivit kvar i hemstaden och deras mer framgångsrika vän Marko, som har köpt en lyxvilla åt sina gamla flyktingföräldrar, det är de två överblivna Siw och Anna, både fast i hopplösa drömmar om viktminskning och skönhet.

Det är en finstämd, målande roman full av kärlek till den vindpinade småstaden och dess invånare, och författaren har noggrant placerat handlingen kring autentiska platser som restaurangen Pastaexperten, matmarknaden Flygfyren och bowlinghallen Roslagsbowling.

Övernaturligheten blir mest markörer, utsmyckningar i en berättelse som egentligen handlar om klass, drömmar och vuxenblivande.

Men när Ajvide Lindqvist ska skruva i gång spänningen i sin berättelse övertygas jag inte. Det blir för mycket epigoneri, som när Siws klärvoajanta förmågor kallas för ”hörsel”, som ett (övertydligt) svar på det ”varsel” Stephen King skriver om i romanen med samma titel.

Samma sak gäller den mystiska, olycksbådande container som plötsligt står placerad i hamnen, som en påminnelse om den stora världens brutalitet och ondska som sipprar ut i ån och förgiftar staden. Övernaturligheten blir mest markörer, utsmyckningar i en berättelse som egentligen handlar om klass, drömmar och vuxenblivande, fångat i de Håkan Hellström-citat som löper genom romanen.

Bäst är Ajvide Lindqvist när han bara vilar i sina romanfigurer och deras fjuttiga storslagenhet. Där kan han, om jag får flika in en egen favorit, få mig så lätt.


ROMAN

JOHN AJVIDE LINDQVIST

Vänligheten

Ordfront, 718 s.


Jens Liljestrand är biträdande kulturchef på Expressen.